300 Svensson förstått, Brita Hermansdotter ock, då hon i Flosjötorp hafvande blef, sedan fick barn och sig med Anders Isaksson, som ock der tjente, gifte, så väl som han bekänt och angifvit sig med hvar annan haft lägersmål, utan att på behörig ort anmäla något slikt om Olof Svensson, som nu sedermera skedt ir, snart ett år efter vigseln; alltså pröfvar rätten rättvist Olof Svensson för den nu af desse personer på honom gjorde tillvitelse i detta mål härmed att frikänna; blifvandes Anders Isaksson, Brita Hermansdotter och modern Karin Larsdotter här med hvar för sig för sådan sin Ölof Svensson tillagde obevislig beskyllning sakfälte till sine 3 mark silfmt hvardera, och det i anledhning af kap. 20 tingmålabalken». Det må tilläggas att det enda vittne, som hade något för Olof Svensson graverande att berätta, var en finngubbe med ganska tvetydigt rykte. Samma dag föregående dom afsades, blef denna finne dömd för stöld af råg vid Flosjötorp till ö daler 8 öre silfvermynts böter, som han icke kunde erlägga utan i stället fick »plikta med kroppen»; derjemte bötfäldes han för oqvädinsord mot Olofs hustru Anna till 2 gånger 3 mark snt, ålades att betala sin skuld 16 daler kpmt till dem och att utgifva 3 daler smt i rättegångskostnad. En annan hustru »Karin Persdotter på Skogen» hade jemväl vid samma ting roat sig med att angifva Olof Svensson för begånget »skälmeri» mot henne, då hon tjente vid Flosjötorp, men äfven denna obevisade beskyllning straffades med böter 3 mark smt och 1 daler kpmt i expenser. Värre gick det för Olof Svenssons svåger Olof Andersson i likartadt mål. Derom innehåller domboken för 1706 22/6 följande »Resolutio. Alldenstund efter vidlyftig och noga hållen ransakning befunnet, tillstådt och bekändt är, det ÖOlof Andersson i Kärfvingeboren, gift karl, och ogifte qvinfolket Karin Ersdotter, som dersammastädes tjent, hafva med hvar annan enkelt hor bedrifvit, beståendes således af ingen bevislig sanning hvad som om drängen Per Larsson i Notbindaretorpet och Johan Johansson vid Kärfvingeboren angifvit varit, att de samma qvinsperson skolat belägrat. hvilken senare af Olof Andersson och dess hustru undfått penningar 1 på det ban skulle taga saken på sig; alltså skole för detta sitt begångne enkla bor Olof Andersson, som gift är, böta 80 daler silfmt och konan Karin Ersdotter 40 daler silfmt, och skola bägge undergå kyrkoplikt, ståendes 3:ne söndagar hvardera på pliktepallen i Grythytte kyrka. Örka de ej botum, plikte Olof Andersson med sex gånger gatulopp, och Karin Ersdotter hudstrykes för tingsstugudörren, och det allt efter 1653 års straffordnings 1 punkt; och som häradsrätten äfven förklarar Olof Andersson för barnefader till Karin Ersdotters oäkta barn, så bör ock han till dess föda och uppfostring förskjuta årligen tjugua daler kpmt, och det ifrån den tid barnet till verlden födt är, och till dess det sig sjelft födan kan förtjena, hvilka penningar Karin Ersdotter åtnjuter så länge hon barnet hos sig hafver» 2. Olof Svensson, som i likhet med sin svärfader äfven var björnjägare, ehuru närmare underrättelser saknas angående omfånget af denna 1ans verksamhet, hade en gång tillika med ett par andra varit ute på björn- 1 100 daler kopparmynt. 2 Karin Ersdotter var »barnfödd» vid Sandsjöhöjden i Nora socken, och hade fran- födt »ett pigebarn för 13 veckor sedan», då målet 1706 20/5 handlades första gången. 2 saknade naturligtvis tillgång till bötesbeloppet och blef alltså »hudstruken» för sitt val förhållande mot husbonden.