335 konungen personligen i bergslagsangelägenheter, och anlitade sin enskilda kreät för åstadkommande af en väl behöflig spanmålsundsättning. Hans oförfärade uppträdande helsades med erkännande från mer än ett håll. En af hans korrespondenter från Dalarne berättar att ett rykte der vore gängse att medaljer skulle slås öfver O. och Grewesmöhlen; en annan fann hans uppträdande vittna om »Oxenstjernas klokhet, en Risselius’ (Richelieus) djupa insigter, romerskt eller helt svenskt mod». — Så mycket mera förhatlig blef han för dem som han så hänsynslöst förolämpat, och det behöfdes ej mycket, innan måttet var rågadt. Vid urtima riksdagen i Örebro 1810 utsågs O. åter till fullmäktig för Karlskoga bergslag. Då frågan om tronföljarevalet blifvit afgjord, valdes han att anföra den stora deputation, som d. 21 Aug. skulle underrätta medstånden om Bernadottes val, ett uppdrag som han ofta med stolthet omtalar. Men motgången följde denna triumf i spåren. D. 30 Aug. inlemnade Öxelberg ett vidlyftigt memorial mot spanmålsdirektionen, som gick ut på dess upphäfvande, då den urartat till ett »särskildt handelskollegium, hvars föremål är att nästan endast ockra på de hittills varande och stigande spanmålsprisen .. . Dess medlemmar, i liaison med den öfriga handelssocieteten, hafva handlat med statens pengar såsom ett förlag och stuckit resten i egna fickor, på både statens och näringarnes bekostnad, och dessutom af de förra dragit de största löner på köpet. Då spanmål behöfts, har den ej kunnat erhållas utan mot det mest oerhörda pris . . . I stället för säd till bröd bafva lagerkällarne varit fylda med bränvin, och näringsidkarne fått spisas med onaturlig föda». Han tillägger: »så länge kronan trasslar i näringarne och enskilde draga vinsten, kan aldrig det allmänna äga någon båtnad, som förgäfves varit lofvad af dylika imättningar, utan allt undergräfves och förstöres». Detta memorial trycktes särskildt och utdelades. Nu var det slut med tålamodet hos dem som så länge varit utsatta för liknande angrepp. Statssekreteraren för finanserna, Hans Järta, förklarade inför konungen att han ej längre kunde qvarstanna i sin befattning, om O. undginge laga tilltal. Han tillade: »Om sådana beskyllningar kunna emot grundlagarnes ydliga förbud obehindradt i rikets lagstiftande församling framställas af nationens ombud, så — miåste regeringssättet förr eller senare af en kraftig arm återföras till envälde». D. 12 Sept. öfverlemnades af kofkansleren k. m:ts skrifvelse med uppmaning till bondeståndet att medgifva, att Öxelberg för dessa å beder och ära gående beskyllningar mot magasinsdirektionens ledamöter måtte hgligen inför domstol tilltalas. O. sökte förklara sina yttranden derhän, att bhan ej tänkt tillvita magasinsdirektionen eller dess ledamöter personligen någon oredlighet, men att han ansåge att den såsom ett handelskompani mera hade sörjt för sin fonds förökande, än för jordbrukarens bergning, samt att han ej afsett den nuvarande direktionen, utan dess företrädare. Han gjorde dessutom gällande sin riksdagsmannarätt gent emot embetsmannaväldet och begärde vote- ”ng för att utröna, om ståndet med 35/6, enligt grundlagens föreskrift, verkligen ville medgifva hans ställande under tilltal. Följande dag beslöt ståndet anbilligt utan votering, utan afseende på grundlagens bud och Öxelbergs för- aringar, att medgifva hans ställande under tilltal efter riksdagens slut. En- - vice talmannen Hyckert och några få af ståndets medlemmar gjorde ett Gage försök, sedan beslutet blifvit fattadt, att erinra om reg.-formens föreskrift anställande af votering i dylika fall, bvilket dock lemnades utan afseende, sonm äfven O:s förnyade yrkande af votering och remiss till konstitutions-