341 anumärkning och utan någon i protokollet synlig diskussion öfver sjelfva frågan, beviljades det äskade medgifvandet. Öxelbergs medhållare synas hafva varit särdeles modfälde, då de icke en gång kunde genomdrifva en votering!. Öxelberg fann också efter någon besinning för godt att söka afvärja slaget genom bedyranden, att han sjelf icke förstått hvad han skrifvit och att han med »direktionsledamöternas egna fickor» hvari de stoppat vinsten, icke menat deras »egna» fickor, utan inrättningens kapitalfond. Men bondeståndet lyssnade icke härtill, utan medgaf »enhälligt» hans lagförande efter riksdagens slut. Öxelberg blef, efter ätal genom justitiekanslerens försorg, i alla tre instanserna dömd till ganska hårdt straff. Bland Öxelbergs efterlemnade papper, som förvaras å k. biblioteket i Stockholm, finnes äfven en ganska vidlyftig »relation» öfver förhandlingarna och besluten vid 1809—10 årens riksdag, hvilken relation förmodligen blifvit föredragen vid ett sammanträde med valmännen å Källmo tingsställe i Juni 1810. Han inleder denna sin redogörelse med följande ord: »Så oför- modadt det för mig var, att, vid valet af riksdagsman för detta härad, vinna ett samfält och för mig hedrande förtroende, så bekymmersamt emottog jag denna ansvarsfulla befattning, hvartill jag med skäl ansåg mig ej vuxen. Om Öxelbergs memorial» etc., hvilken är så skickligt och elakt skrifven, att man väl kan tro det allmänna rykte, som uppgaf Grevesmöhlen som författaren. Der framhölls bl. a. den ofvan anförda anmärkningen, men härpå svarades — troligen af Järta sjelf — i en motskrift »Undersökning om oväldigheten af de s. k. oväldiga tankar etc.», att formen för statssekreterarens och K. M:ts framställning var ren artighet mot ståndet, då man ej kunde skickligen förutsätta annat, än att ståndet skulle vara af samma tankar med konungen i ett mål, der hans framställning var grundad på lagens klara bokstaf. En ny motskrift »Anmärkningar mot undersökning etc.» upptog dessa och öfriga punkter med lika skärpa. Skriftvexlingen väckte stor uppmärksamhet. 1 Protokollet visar, att då den kongl. skrifvelsen den 12 September i ståndet föredrogs, begärde Oxelberg ordet och anhöll att få uppläsa ett memorial, hvilket beviljades, sedan dock flere af ståndets mest framstående ledamöter betygat, att de varit utan kännedom om Öxelbergs oskickliga förfarande, och Per Persson yrkat, att saken genast skulle afgöras, då »ståndet länge nog hört Öxelbergs ovettp. Detta hans första memorial var bittert och der åberopades främst riksdagsmannens oafytterliga rätt att »anmäla fel hos embetsmän». Frågan bordlades. I påföljande plenum d. 13 September inlemnade Oxelberg, under anhållan att få taga sitt förra memorial tillbaka, ett nytt, som, hållet i en helt annan ton, hufvudsakligen afsåg att visa, huru de anförda uttrycken icke varit så illa menade. »Jag förklarar högtidligen», säger han slutligen, vatt jag känner en verklig oro öfver den olyckan att hafva blifvit så illa förstådd. Till enfaldigheten af mitt stånd torde alla dessa yttranden få hänföras.» Der förekommer ock den i texten åberopade förklaringen af de äreröriga uttrycken. — Ståndet synes emellertid hafva varit föga gynsamt stämdt emot Öxelberg, och flera ledamöter yttrade, att om memorialförfattaren var så oskyldig, som han menade, borde ståndet icke hindra, att han fick sin oskuld uppdagad vid hglig domstol. Det enda yrkande, som möjligen kunde hafva afsett Oxelbergs fördel, var Hyckerts, att beslutet borde fattas först efter votering, till utrönande, huruvida enligt 110 § fem sjettedelar af ståndet deri instämde. Sex ledamöter förenade sig med 1hoort häruti- Men då propositionen på medgifvande af Öxelbergs »lagförande efter 1io slut», blef »enhälligt besvarad med ja», anmärkte sekreteraren, att ståndets 2esint hvarmed äfven de sex som yrkat votering förklarat sig nöjde, »således vore att . fattadt af sex sjettedelar eller hela ståndet», hvilket bejakades. vid justeringen iche ç tes frågan, om votering bort ega rum, då Hyckert ytterligare anmärkte, att han æ oense med ståndet om dess beslut, men endast om den lagliga formen för dess sån e, och Öxelberg anhöll att få hos konstitutionsutskottet väcka fråga om rätta för- det af 110 §. På hans enskilda memorial derom synes dock utskottet ej hafva af- gifvi å gifvit något svar.