343 understöd, då det ej användes till annat än fylleri och öfverdåd och jag lemnar till hvarje redelig och välsinnad hvad smärta jag kände af ett dylikt svar. Detta oförnuftiga och ogudaktige uppförande emot eget samhälle, kan och bör aldrig gillas och jag yrkar att dessa förakteliga varelser må förklaras ovärdige att någonsin deltaga i redeliga och hederliga medborgares samqväm utan allmänneligen utpekas och afskys, ej nog härmed, man färdas till Guds hus och under gudstjensten och öfriga samhällspligters utöfning visar i allmänhet den största sömnaktighet; krogen blir derefter det stället, hvarest aftonen, bland lustiga bröder, fördrifves och den som blifvit nog olyckelig att få sin bostad invid hemvägen, får ej sällan se och höra hvilken gud man tjenat den förflutne dagen. Medbröder och vänner, besinnen hvad eder frid tillhörer, erinren eder hvad tårar, hvad hunger och hvad nöd förledet år medförde, förslösen ej Guds gåfvor på ett dylikt sätt och besinnen att om ej Guds godhet kan locka eder till bättring, kommer åter straffet att brukas. Besinnen hvad sorg edra värdige lärare måste hafva, som fruktlöst måste använda sin tid med ömma och trägna föreställningar, besinnen hvad sorg i tillfogen edra makar, som alltid med fruktan och oro förbida eder hemkomst, i den författning, att frid, sällhet och lugn störes; besinnen hvad exempel i lemnen edra barn och det ansvar eder drabbar, ej allenast för eder egen välfärd utan ock för dessas, både i närvarande och tillkommande tid. Förstörde till både kropp och själ, blifven i oförmögne att sköta eder sjelfve än mindre eder egendom och eder näring, fattigdom och elände blir sluteligen allas eder lott. Jag har med skälig uppmärksamhet i min tid följt händelserne och icke funnit en enda krögare, som samlat långvarig förmögenhet, och huru skall välsignelsen kunna komma i ett hus, bvarest liderlighet, svordomar och Guds gåfvors missbruk är en följd af näringen, förbannelsen utsädet, och de grofvaste brott skörden. Visligen har riksens ständer stadgat och vår nådige konung sanktionerat, att ingen krog får vara närmare kyrkan än på 1/4 mil och vi böra vänta oss af denne författnings efterlefnad de bästa följder och den bör strängt handhafvas. Mina medbröder! Om nu detta öfverdåd, dessa brännerier vid vår kyrka, fylleri och oskickelighet, som kommit för regeringens öron, verkar den förlust att hela dess visa och välgörande afsigt till denna bergslags uppkomst förfelar eller måhända alldeles uteblifver: må jag vara utan skuld, som för mitt bemödande ej haft annat föremål, än eder samfälta välmåga och för hvilken jag är i stånd visa det jag haft all möda ospard. Måtte en gång förnuft och eftertanka, måttelighet och redlighet blifva rätta kännetecknet af bergslagens innevånare, ett uppförande, som vi ärft efter väåra tarfliga förfäder och det vi borde lemna våra efterkommande i arf, så visst jag gläder mig af vår framtida sällhet och välmåga. Fortfar det en tid tilltagande öfverdådet, blir sluteligen vårt öde, att utblottade lemna den jord och e egendomar i främmande händer, som våra förfäder med omsorg, svett och möda odlat. Jag råder och förmanar en hvar att vakta sig och bedyrar, att Jag aldrig skall underlåta angifva, förfölja och till näpst befordra den, som igenom fylleri och utsväfningar gör sig skyldig ett allmänt förakt; men lika uppriktigt lofvar jag att hedra och i min mån hjelpa alla, som fullgöra sina samfundspligter, och jag uppmanar alla husfäder att följa samma föresats, som enda medlet att fortplanta dygd och sedlighet hos den uppväxande ungdomen, som härvid tillvand, skall blifva en ära för vårt minne och den rätta styrka för fosterlandet, en glädje för vår hulde och nådige konung, som igenom ett ö, slikt uppförande skall njuta den för dess landsfaderliga hjerta ömma glädjen,