449 lunda erhöll, upphäfdes först vid 1809—10 års riksdag, då genom k. kungörelse af ö6 April 1810 hvarje svensk man, till hvilken klass af medborgare han än måtte räknas, förklarades berättigad »att förvärfva och besitta fast egendom och jord inom Svea rike, å land och i stad, af hvad natur som helst» 1. De inom bergslagen ganska talrikt förekommande »stadgetorparne», eller innehafvarne af s. k. ny- och stadgehemman 2, »supplicerade» för sin del, »att när de blåsa till så stor eller mera tionde, som deras årliga stadga (= skattebelopp) kan belöpa, dem måtte deremot öfvergifvas den ordinarie stadgan, efter den benådning som andre stadgetorpare njuta». Äfven denna anhållan remitterades till Bergskollegium att »noga öfverväga», men det slutliga resultatet blef dock ett vägrande svar. Vid 1664 års riksdag var Anders Eriksson tillika målsman för »samtlige allmogen af Nora socken, som ligga till Kils kyrka». Denna allmoge beklagade sig deröfver, »att sedan de till den församlingen äro lagde, nyttja de intet af den vinsäd som Kils församling sig forlengst’ (för längesedan) utverkat hafva, utan måste till vinpenningar göra utskott så mycket på hvar person, som pröfvas göra tillfyllest, men emedan en del af dem äro så fattige att de intet kunna samma penningar erlägga, så att det helga sakramentets bruk ej så behörigen begånget blifver, utan af mangel (= brist) på bröd och vin alldeles försummas», anhölls om något understöd till afhjelpande af nämda missförbållande. Till svar härå befaldes landshöfdingen i Örebro, Abraham Leijonhufvud, tillse och laga, »att de af någon behållen spanmål till nödtorftig vinsäd må forderligast blifva förhulpne, uppå det att igenom sådant mangel gudstjensten och det helga sakramentets rätta bruk ieke må lida men och försummas». Ännu ett ärende hade Anders Eriksson att bevaka vid samma riksdag. Det gälde en reglering af gränsen mellan Noraskogs och Grythytte härader, eller mellan Hjulsjö och Grythytte socknar. Han erhöll deröfver en särskild resolution, daterad 1664 29/8, hvars innehåll må i sin helhet här återgifvas: »Noraskoga sockens fullmäktig Anders Eriksson i Bleksbol. Såsom utskickaden i underdånighet berättar, att de tvänne hyttorna Björksjön och Jönshyttan, bestående i 16 mantal 3, af urminnes tider hafva legat under Nora socken med alla utlagor, varandes ifrån Grythyttan alldeles så till lagsaga som kronans skatt ätskilde, efter som kungl. resolution af den 29 November år 1642 det ock konfirmerar; underdånigst supplicerandes, att ofvanbemälte tvänne hyttor i Hjulsjö socken belägne, måge vara så väl under dess sockenkyrka, hvilken de påkostat hafva, som under Nora församlings tingsstämma, dit de nu lyda, beskyddade och behållne. Så vill K. M:t att dess Bergskollegium noga eftersöker och ransakar till hvilkendera bergslagen dessa hyttor sig bäst lämpa, oeh så framt bemälte kollegium befinner dem till tingslag och till sina utlagors erläggande närmare till Grythyttan ligga än till Nora, och för det öfrige ———— 1 Jfr sidd. 245—251 här ofvan. 2 - ; ; : 2 . uio Se »Vederlaget för tackjernstionden» sidd. 107, 108, 112 m. fl. — 1664 års resoner finnas intagna bland bilagorna derstädes sidd. 71—74. mans Egentligen åbor; Björksjön består nämligen af 1 1/2 hemman, fördelade i 6 hemhalla mer, hvardera om 1/4 mantal, motsvarande ett gammalt »stadgetorp», och förandet är alldeles enahanda med Jönshyttan. 29