519 trefnad inom deras krets; men glädjens sol förmörkades och döden borttog deras käraste på jorden. Så vanskliga äro våra förhoppningar i verlden! Här klagar den djupt bedröfvade makan, som med smärta skådat en 27-årig säll förening upplöst: fallen är min vän, mitt stöd. Här genljuder samma klagan från älskade qvarlemnade barn, som veta hvad de egt, som se hvad de förlorat. Och hvad känner du, värdige son till denna aflidne fader? Du, hvars sorgliga öde det blifvit att se den älskade stofthyddan försvinna i den öppnade grafven. Inom denna kista slumrar nu i dödens sömn din ömma vårdare, din vän och fader. Att du är dygdig, god och lycklig: för det har du att hembära honom tacksamhetens gärd. Jag ser tåren i ditt öga; jag skådar sorgen tecknad i ditt anlete såsom ditt bjertas värdigaste offer af din saknad och tacksamhet. Länge skall du sakna den älskade du förlorat på jorden. Men bered dig hoppet under sorgens skridande stunder; gläd dig, din vän, din fader är icke evigt försvunnen; efter den stilla färden af din bana skall du med honom i det ljusa fridens land åter förenas och denna sällhet blifva stor. Så hvila då i frid du bortgångne medlem af denna församling; hvila ifrån ditt arbete, tills den allsmäktige domarens röst väcker dig åter ur griften och du skall skörda lönen för dina gerningar. Men, vi, som här äro vittnen till denna hans sorgefest, må vi äfven betänka vår egen vissa bortgång, som förr eller senare inträffar. Döden, den mäktige, härjar på alla lifvets stigar ech vi äro alla osäkre hvem af oss först är mogen för hans skörd. Må vi alla under sann och kristelig beredelse alltid tänka och bedja: Gif mig snart en salig ända, Vik, o Herre! ej från mig; Låt min själ till himlen lända, Henne jag befaller Dig. Jesu! till Dig längtar jag. Jesu! är det ditt behag, Tag mig bort i denna dag. Amen. 11. Per Persson, äldste sonen till Per Olsson och Anna Persdotter, föddes å Timansgården 1804 1/11. Uppfostrad i föräldrahemmet fick han dock. liksom många andra unge bergsmanssöner tjenstgöra ett par år (1823—1824) hos ortens häradshöfding, lagmannen Joh. Welin J:son, som skrifvarebiträde. Dermed var hans skäligen bristfälliga undervisning fullbordad och 1825, samma år han inträdde i äktenskap första gången, började han sin verksamhet som »egen» bergsman å fädernehemmanet Timansgården, men flyttade efter fåderns död 1830 till den egentliga familjegården i Vassland, hvilken han sedermera upprepade gånger tillbygde och jemväl på annat sätt tillökade1. Utrustad med ett godt, praktiskt förstäånd samt oförtröttad och ihärdig viljekraft, blef han snart i tillfälle att ingripa i kommunens och ortens allmänna angelägenheter; han fullgjorde ock med heder de mångfaldiga förtroendeuppdrag, hvarmed han under en lång och verksam lefnad varit öfverhopad. Sin faders efferträdare som nämdeman, tjenstgjorde han i denna egenskap i 30 år, från 1853 med titel af häradsdomare, till 1861 20/4, då han tog afsked från sin »med redbarhet, nit och ordningskärlek utöfvade nämde- ———— 1 Jfr sid. 230 här ofvan. — En afbildning af sjelfva hufvudgården från början af 1880-talet finnes intagen i »Flydda dagar» af K. A. ANDERSSON-MEYERHELM.