Full resolution (JPEG)
[Read further instructions below
this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Personalia” efter Per Oxelberg.
(Jfr sidd. 317, 331.)
Följande efter honom i Karlskoga kyrka upplästa tacksägelse,
återfunnen bland handlingarne efter afl. f. riksdagsmannen Gustaf Hultman
(f. 1802 4/2, † 1883 29/7) i Källmo, är så pass märklig, att den förtjenar
meddelas, så lydande:
Tag nu min själ bort, jag är icke bättre än mina fäder. Så bad fordom
Elias, som var en helig man, en stor profet, och vän af gudaktigheten. Uti
hans tid var ett stort afguderi i Israel, inom sjelfva konungahuset var mycken
ogudaktighet — falska profeter voro i landet, som bedrogo menniskornas
hjertan.
Elias, som i sin rättsinnighet och nit för Guds ära, icke kunde tåla så
mycket ondt, lät gripa och förgöra dessa afgudatjenare och landets skademän.
Denna välgerning för religion och landet blef dock äfventyrlig för Elias; ty
hofvet hade mistat sina profeter och ville hämnas. Elias underrättad om den
hårda dom, som en mäktig vrede fält öfver honom, stod upp och gick in uti
en ödemark vid landets södra gräns, satte sig under ett enebärsträd och
betraktade i stillhet den lön man får uppbära för ett frimodigt bemödande att
hämma det onda. Ledsen vid verlden och dess ondska — dragen af en helig
längtan efter befrielsens stund, uppsände han denna bön till Gud: Tag nu min
själ bort, jag är icke bättre än mina fäder. 1 Kon. 19: 4.
Alla tider hafva lemnat oss exempel på redlige män, som blifvit ett offer för
sin rättskaffenshet. Att göra någon upptäckt inom bedrägeriets område, att
icke skonsamt behandla egennyttan har ofta icke bättre aflupit, än att man
fått lida, blifvit förföljd, och liksom Elias behöft ödemarkens stillhet, för att
hugsvala sina sinnen öfver det onda, som man erfarit i den bebodda verlden.
Men trösta sig kan hvar och en redlig man, som blifvit misshandlad; ty
allmänhetens och sanningens domstol frikänner honom, och uti medvetandet af
sina afsigters renhet skall han finna styrka till att lida; tålamodet segrar,
upprättelsen nalkas, och all ondska skall munnen tillstoppad varda. Ett godt slut
har den redlige alltid att vänta, och i förtröstan derpå fruktar han icke för
döden, utan af gudlig längtan och under kristlig beredelse säger han med
Elias: Tag nu min själ bort, jag är icke bättre än mina fäder. Denna bön,
som hos hvarje kristen bör vara Guds vilja undergifven, är icke förgäfves;
man kan väl längre än man önskat, få dväljas i verldens buller, och klaga med
David: det är min själ långt att bo ibland dem, som friden hata; men i sinom
tid kommer det önskade aftonlugnet, då grafven möter med sin frid, och
himlen med sin nåd och rättvisa.
Denna betraktelse gifver till känna, att vi förlorat någon af våra
kristendomssyskon, som lefvat med oss på jorden; och vi känna med saknad hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat May 16 14:01:11 2026
(www-data)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/noraskog/1/0661.html
