[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den är, nämligen för detta och i lifstiden brukspatron högädle herr Peter
Oxelberg från Karåsen, åt hvars minne vi vilja egna en kort berättelse om dess
lefnads händelser, som äro följande: Han föddes den 4 Augusti 1752 på Öby
gård i Fellingsbro socken. Der boende för detta inspektoren herr Peter
Oxelberg och dess kära maka fru Magdalena Ekelöf voro hans föräldrar. Gudi
helgad genom det heliga dopet, fick han derefter njuta den ömma vård, som
är en kär pligt för goda föräldrar. Efter fullbordad kristlig uppfostran, blef
han af sin egen skicklighet kallad ifrån föräldrarnes hus för att i allmänna
lefvernet utöfva en gagnande vilja och förmåga. Först blef han inspektor vid
Kåfalla, och sedan vid Hagby bruk i Nora socken; kom sedermera till
Flosjötorp i Grythyttan, hvarest han ingick i äktenskap med dervarande enkefrun
Katrina Dahlberg, och emottog med detsamma bruksrörelsen derstädes i
egenskap af patron. Sedan denna hans kära maka med döden aflidit, flyttade han
hit till Karlskoga församling 1808, och på andra året derefter, 1810 den 22
Maj, ingick han i nytt äktenskap med den nu efterlefvande och sörjande
makan, då varande jungfrun Maria Beata Hultman i Källmo. Uti intetdera
äktenskapet har han haft några barn.
Såsom välmående man och förenad med en älskvärd maka har han lefvat
ett lyckligt lif på sina gamla dagar; men han har dock icke varit utan
motgångar. Man får ofta lida för rättvisan. En stark känsla för sanning och
rätt, ett kraftfullt motstånd af det onda har ofta äfventyrliga följder; men
hvarje gerning rättfärdigas af ett rent uppsåt, och lidandet hemtar styrka af
ett godt samvete. Såsom klok och duglig man har han varit hedrad med
ortens förtroende att bevista tvänne allmänna riksmöten, först i Stockholm 1809
och sedan i Örebro 1810. Sitt förtroende på denna väg har han burit med
all redlighet, ty det allmänna bästa var det mål, dit han med nit och
frimodighet syftade; egna fördelar han hvarken sökte eller vann. Både i enskilda
och allmänna ärenden var han pålitlig, oförtruten och verksam; en stark kropp
och god helsa lemnade honom stöd åt hans verksamhet. Genom tilltagande
ålderdom och åkommen sjuklighet har han i de senare åren saknat sin förra
munterhet och styrka.
Några gånger har han varit rörd af slag, och således fått påminnelser om
sin hädanfärd, att han vid ett ytterligare hastigt bud kunde vara beredd; och
detta budskap kom den 6 i nu innevarande Februari månad klockan 9
eftermiddagen, då han blef illamående, som sedermera befans vara slag, och slaget
var då dödande: han lefde blott fyra timmar derefter, eller till klockan 1 om
natten, då slog hans sista timma. Herren tog hans själ bort, och han afled
stilla uti en ålder af 68 år 5 månader och 3 dagar.
Oxelberg afled således 7 Februari 1821, hvilken dödsdag jemväl finnes
angifven å den efter honom resta minnesvården (sid. 353). I biografiskt
lexikon uppgifves dagen till 6 Februari, hvilket ej är fullt riktigt.
Föregående »personalia» är sannolikt författad af prosten Nils Kjellin,
omtalad å sid. 344.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
