21 vid tackjernstillverkningen blifvande slaggen benämnes, så att träbyggnader för detta ändamål hädanefter torde blifva mera sällsynta än de förut varit allmänna 1. Bröllop och äfven andra gästabud firas här med stor ståt, och räcka de förra vanligen 3 eller 4 dagar, då hvarken vin eller andra drycker sparas. Till vederbörandes heder må likväl anmärkas, att allt aflöper i bästa ordning och att man under dylika samqväm sällan finner någon öfverlastad 2. 1 Det gamla byggnadssättet, i slutna fyrkanter så nära »grytan» — d. v. s. omkring masugnen — som möjligt, har numera helt och hållet upphört. Gårdarne ega nu i de flesta fall en fri och öppen belägenhet, och utgöras vanligen af en större eller mindre manbyggnad och en eller två mindre flyglar. Uthusen äro i regeln utflyttade från boningshusen och på många ställen har man med trädplanteringar och stundom ganska nätta parkanläggningar sökt att försköna gårdstomterna. Ladugårdshusen byggas numera allmänt af sinner, vid de större gårdarne ofta till en storlek samt med en prydlighet och soliditet som kan förvåna. Nästan alla smärre hus af trä äro strukna med rödfärg. Denna sed är så vanlig, att gammalt folk till och med vet berätta, att i början af detta århundrade hade i en af socknens större byar rödfärgen ännu icke kommit till heder, utan alla byggnader skiftade mer och mindre i grått, hvilket hade till följd att byns namn af folkhumorn förändrades till — »gråby». Denna nedsättande benämning kunde dock ej länge tålas af byns invånare, ty en vacker sommar blefvo liksom genom en öfverenskommelse samtliga husen rödfärgade och efter den betan försvann äfven byns vedernamn. 2 De gammaldags storslagna bröllopen och gästabuden tillhöra en förfluten tid. Icke derför att de helt och hållet upphört: de göras mindre långvariga, men äro knappast mindre dyrbara nu än förr. Musik, utförd af en eller flera fioler och klarinetter, på många ställen äfven å fortepiano, dans, lekar och kortspel hafva varit och äro i vissa fall fortfarande de hufvudsakliga sysselsättningarna vid dylika tillfällen. Den nyare tidens religiösa rörelser hafva likväl mångenstädes bannlyst dessa nöjen, tillika med de gamla folkinstrumenten, fiolen och klarinetten. I stället förekomma här »andliga föredrag», oftast innehållande endast ordsvammel, af kringresande mer och mindre öfvade »ombud» eller predikanter, »andliga sånger och visor», med klagande och släpande melodier, ehuru man någon gång med förvåning äfven skall finna att gamla »slagdängors» toner förenats med de stundom äckligt heliga orden, och till allt detta ett öronslitande ackompagnement af »handklavér» eller dragspel, vanligen kallad »piglocka». Det är icke heller ovanligt att bröllopen — på »verldsligt» eller »andligt» maner — firas i någon stad, Nora, Örebro eller — Stockholm, visserligen till fröjd och gamman för närmaste vederbörande, men antagligen till en viss saknad för dem, som låta en längre eller mera dyrbar resa afskräcka sig att hörsamma den alltid frikostiga bjudningen. Angående ortens nuvarande folklif i allmänhet torde för öfrigt få hänvisas till anteckningarna »om Noraskog» II: 49 och följ. — Vill man närmare känna befolkningens lefnadssätt, seder och bruk m. m. i slutet af 1700-talet, lemnas särdeles goda upplysningar derom i framlidne bergmästaren och bergsrådet BERGENSKOÖLDS beskrifning öfver Nora bergslag vid 1784 års slut, hvilken beskrifning finnes tryckt i första delen »om Noraskog».