22 Sättet för tjenstefolkets aflöning. I städsel erhåller en dräng vanligen 15 rdr samt i lön mellan 60 och 100 rdr riksgälds 1, inberäknadt så kalladt »smårede», som anses motsvara 20 rdr och består af ett bestämdt antal par skor och stöflar, linne, handskar och vantar samt förskinn. En piga får 3 à 5 rdr i städsel, 16 à 30 rdr i lön, i förra fallet med, i senare utan smårede, beräknadt till 12 rdr, och som då består af skor och kängor, linne samt vissa klädesplagg till hvardagsbruk. Dessa löner äro visst icke betydliga, men erfarenheten har visat att. de, med sparsamhet använda, äro tillräckliga, ja mera nu än då, för 15 à 20 år sedan, en drängs lön var uppjagad till 120 à 150 rdr, förutom städsel och smårede. I förlitande på de stora lönerna lefdes och rustades på krogar och i samqväm om söndagarna, hvarefter 2 à 3 dagar af arbetstiden eftersattes, hvilka fridagar sedan, till godtyckligt värde upptagna, afskrefvos på lönen. Uti handelsbodarna samt af kringvandrande vestgötar borgades, och då en ny dräng antogs, var det ingalunda ovanligt, att hans hela lön för det kommande året var antigiperad, och garderoben det oaktadt i ganska klent skick 2. Långt sämre lottade än tjenstehjonen äro dock torparne, som mot. årligt arrende, beräknadt till 60 à 70 rdr samt derutöfver, bebo smärre uppodlingar på skogsmarken, hvilka väl beräknas att kunna vinterföda en ko, men sällan dertill äro tillräckliga, och icke heller på långt när kunna gifva brödfödan åt hushållet. Genom dessa torp och nybyggen ökas visserligen folkmängden otroligt, men till föga förmån för socknen; ty vanligen är denna tillväxt förenad med stor tillökning i fattigdom. Och huru kan förhållandet vara annorlunda, då mannen, på egen kost, med en dagspenning, hvilken om sommartiden sällan öfverstiger 36 sk. och om vintren oftast understiger 24 sk. rgs, måste föda och kläda sig, hustru och 5 à 6 barn, nöjd om hustrun genom linspånad kan inbringa 4 à 6 sk. om dagen. Ofta tillåtas dessa torpare att åtaga sig »grufgång», såsom brytningsarbetet vid grufvorna benämnes, hvilket arbete väl icke lemnar större dagsförtjenst än den ofvan anförda, men, såsom för viss tid bestämd, är mera. jemnt och säkert. Är då hustrun nog stark och tilltagsen, att icke sky det mödosamma och den qvinliga blygsamheten förnedrande arbetet vid grufvan, kan äfven hon inbringa en lika stor dagspenning som mannen; men att denna föräldrarnes och i synnerhet modrens bortovaro från barnen, allt ifrån kl. 1/2 6 om morgonen till 5 à 6 på aftonen, skall medföra moraliskt förderf och hvarjehanda materiela olägenheter, är lätt nog att inse. Såsom bevis på den försakelse ett verkligt grufhjonelag måste vara underkastadt, må anföras, att en bostad, bestående af ett rum med vind 1 En riksdaler riksgälds — en krona i nutidens mynt. 2 Tjenstelönerna äro numera dubbelt om icke tre gånger högre än hvad här ofvan angifves. De betalas allmänt endast i penningar, för att undvika de förut vanliga tvisterna mellan husbönder och tjenare om »småredets» beskaffenhet. — De kringvandrande vestgötarnes handel har äfven upphört, men i stället finnes nästan i hvarje by en mer eller mindre välförsedd handelsbod.