23 eller en liten bod, ett potatesland om 2 tunnors afkastning och rättighet att hopsamla ris till bränsle, ofta måste betalas med 50 à 60 rdr årligen, då arbetaren för en »hel grufgång», d. v. s. dagligt arbete från början af Maj till slutet af Oktober har en bestämd aflöning af 40 rdr samt 28 sk. om dagen för den tid, som arbetet derutöfver fortsättes. Vintermånaderna förskaffa sig dessa arbetare förtjenst medelst malmbokning (sönderbultande af malm) vid hyttorna, eller också antagas de till verkställande af nya försökningsarbeten och jordrymningar vid grufvorna, och kunna i hvardera fallet påräkna 24 sk. i dagspenning. Ehuru grufförtjensten är mycket eftersökt, visa dock arbetarnes magra ansigten samt hustruns och barnens sämre beklädnad, att deras lott icke är afundsvärd, och att en jordtorpare, som kan föda 1 à 2 kor, änskönt han måste göra en myckenhet af dagsverken utan kontant betalning, är vida lyckligare, synnerligast om han eger en för sina underhafvandes bergning omtänksam husbonde, som skaffar honom biförtjenst med kastveds huggning, byggnad, trösk, odling o. s. v. 1. för huggning af en famn kastved af 3 alnars längd och höjd samt 5 à 6 qvarters bredd betalas 20 à 24 sk. Vid byggnad sker vanligen ackord, då en duglig arbetare gerna bör påräkna 40 sk. à 1 rdr. Eljest betalas timmerlönen med 12 à 16 sk. för »korset», hvarmed menas 2:ne stockars fullkomliga passande på hvarandra och tillhopahuggning i knuten. Stockens inhuggning till mellanvägg räknas äfven för ett kors, likaså alla fönster och dörröppningar, hvilka då skola förses med inhuggna stöd- eller spårträd. Odling betalas med 2, 3 à 4 sk. för qvadratfamnen, allt efter som marken är stenbunden, åliggande det då arbetaren att till 2 1/2 à 3 qvarters djup uppbryta all sten, som icke fordrar sprängning. Trösk betalas med 1 rdr 24 sk. för tunnan af hvete, 1 rdr för råg och 24 sk. för hafre, allt riksgälds. Vid kolning betalas 16 rdr för dygns-kolet, hvarmed förstås 144 tunnor, då arbetaren både omkullfäller skogen, upphugger, reser och kolar veden, så att egaren ej verkställer mera arbete än blott körningen af ved och kol. Dikning betalas med 1 1/2 à 2 sk. per famn i vanlig åkerjord, då diket är 1 1/2 aln bredt samt 3/4 aln djupt. Stängsel för inegor betalas med 4 sk. för famnen och i skogsmark 2 sk., då arbetaren hugger gärdsle och stör, men får det till sig framskaffadt i händelse det icke kan huggas på stället, der hägnaden skall uppföras 2. 1 Att förhållandet i allmänhet numera är vida bättre än fordom, synnerligast för de vid större gruffält anstälda arbetarne, kan inhemtas af Noraskog II: 52—54. 2 Samtliga här ofvan upptagna arbetsaflöningar utgå numera till omkring dubbla värdet och deröfver. Tröskning är dock en inkomstkälla, som i det närmaste utsinat, sedan tröskverk blifvit anskaffade vid nästan hvarje gård. Med dygns kol förstås den kolqvantitet, som fordom under ett kalenderdygn erfordrades till hyttans »drifning». Ett dygns kol fördelades då vanligen i 12 »uppsättningar», hvardera innehållande 12 tunnor, och för en dylik sättnings neddrifvande till dess nytt »hålmål» (tomrum i masugnspipan) uppstått, åtgick vanligen en tid af 2 timmar. Den härtill nödiga blästern erhölls då genom en eller flera »hyttebälgar», vanligen af trä, men stundom, såsom det var vanligt i äldsta tider, af läder, hvilka bälgar drefvos med vattenkraft. Nu för tiden beräknas vid bergsmanshyttorna ett dygns kol vanligen inne-