24 Den gamla språkdialekten, som framför vokalerna, der det skulle finnas, uteslöt och, der det icke skulle finnas, tillsatte hljudet, är nu nästan bortlagd och begagnas endast af äldre personer i vissa delar af socknen; för öfrigt framträder här, som i flera andra orter det breda missljudande l, som beröfvar språket en god del af dess välklang; äfven sista stafvelsens omåttliga utdragande med a eller o uti alla substantiv, t. ex. drängär, pigor, i stället för drängarna, pigorna, är ett talesätt, som på ett skarpt sätt framstår emot grannsocknarnes, Grythyttan och Karlskoga, der dessa ord i den förra uttalas drängäne och pigöne, samt i den senare drängëra och pigra 1. 8. Näringar. a) Bergshandtering är ortens hufvudnäring. Försedd med rika malmtillgångar, hvilka kunna räknas bland de bästa i Sverige, och skogar som, rätt behandlade, äro tillräckliga(?) för behofvet, skall denna bergslag icke stå efter för någon af rikets öfriga, hvarjemte senare tiders utbildning i bergsbruket här äfven har gjort och skall otvif- hålla 168 tunnor kol, fördelade i 24 uppsättningar, hvardera med 7 tunnor; men sedan flercylindriga blåsmaskiner börjat användas till frambringande af blästerbehofvet utgör drifningen omkring 50 dylika sättningar för hvarje dygn, således minst 2:ne i hvarje timma. Det torde dock böra anmärkas, att tillverkningen af tackjern är minst lika stor, oftast vida större, efter en dylik mindre kolsättning som efter den gamla 12-tunnorssättningen, ett talande bevis på gjorda framsteg i denna handtering. Då kolen numera i de flesta fall köpas och mätas efter »stjelpning» å hyttebacken, dervid mätningen ännu för några få år sedan skedde med 12-tunneläst, deraf 2 räknades på en storstig, så har äfven den gamla beräkningen i dygns kol alldeles upphört. I stället räknades aflöningar och prisbestämmelser efter storstig, intill dess efter metersystemets allmänna tillämpning, från och med år 1889, den nya kollästen om 20 hektoliter, som föga eller med endast 22 liter skiljer sig från den gamla 12-tunnelästen, blifvit lagstadgad mätningsenhet. 1 Det här ofvan anförda dialektprofvet gäller icke alla substantiv och det ena af de nämda exemplen är ej heller lyckligt valdt. Ordet pigor uttalas i pluralis icke såsom pigör utan pigër, hvarför det också heter pigëra, lika som i Vermlandsmålet. Men det i fråga om ordet drängar anförda uttalet drängär gäller deremot öfriga maskulina substantiv, äfvensom starka feminina på ar, såsom märrär, kalfvär. Svaga feminina substantiv i pluralis med bestämd artikel behålla artikelns a, men bortkasta n, så att det heter fäkker, flikköra; piger, pigëra i stället för det språkriktiga flickorna, pigorna o. s. v. (Jemför »anteckningar om Västmanlands folkspråk» (1873) af L. F. Leffler, sid. 19.) — Det är för öfrigt ett faktum att Noraortens folkspråk har en anmärkningsvärd likhet med Nerikesmålet. De öfver detta senare folkspråk meddelade ordlistor och böjningsformer kunna med ytterst få undantag anses gällande äfven för Noramålet och således utgöra bevis, att denna ort i fordomtima icke allenast tillhört Nerike utan äfven derifrån till större eller mindre del erhållit sin ursprungliga befolkning. (Se härom vidare Noraskog II: 98.)