149 nästan i rad från norr till söder likaledes nio särskilda hackhemsrösen eller stenkummel, af hvilka dock de flesta vid skogens afbrukning för 20 år sedan af vallhjon och nyfikna skattgräfvare gjordes till föremål för undersökning, naturligtvis utan annat resultat än en mer än vanligt — lång näsa. Förut är omtaladt huruledes Noraskoga häradsnämd redan år 1683 visste att berätta om »en trehörnig stenmur på Skropsjöhöjden i Hjulsjö socken, hvilken synes med menniskohänder vara lagd». Genom bruksegaren L. Larssons välvilja har utg. varit i tillfälle att, jemväl under 1893 års sommar, besöka denna fornlemning, hvarvid såsom vägvisare och biträde närvarit en för ortens fornminnen varmt intresserad inföding, bergsmannen A. Gust. Andersson, nu boende vid Nybergshult, men tillika egare af en annan hemmansdel, kallad Skropsjöåsen. Den »trehörniga stenmuren», närmast motsvarande en liksidig triangel mad 50 àå 60 fots sidor, är belägen å skogsmarken till hemmanet n:r 2 i Grängshyttan och den del deraf, som till 73/160 mantal eges af bergsmannen Gustaf Jansson. Å byns skifteskarta, upprättad åren 1843 och 1844, finnes detta rör upptaget å egonumret 3,487, omkring 800 fot öster om den väg, som från Grängshyttan löper norrut förbi Baståstorp och Tostorp till nya landsvägen vid Blindbotorp, i närheten af sjön Skropen, samt omkring 200 fot vester om hemmanets gräns. Äfven här hafva dåraktiga skattsökare redan för längre tid tillbaka gjort sina undersökningar med den påföljd, att i röret nu frodas 30- à 40-årig skog. Detsamma är af folket kändt under namn dels af »trekanten» och dels af »hackhemskyrkan». Man vill ock förmena att rörets trenne spetsar skola vara riktade mot de tre närmast belägna kyrkorna i Hjulsjö, Grythyttan och Jernboås, men denna förmodan har efter all sannolikhet blifvit framstäld först i senare tider. Den lilla bergplatå, som ligger strax norr om »trekanten», kallas emellertid »kyrkberget» och den utsigt man derifrån har åt nästan alla sidor är verkligen ganska storartad. Nedanför bergsluttningen är belägen en gammal slåttermyr kallad »kyrkängen» och den derigenom ledande stigen »kyrkfallsstigen». Höjdsträckningen på ömse sidor om berget, långsamt sluttande både mot norr och söder, benämnes vanligen »kyrkfallet», och denna höjdsträckning är i båda riktningarna likasom öfversållade med hackhemsrösen eller stenkummel, deraf åtskilliga i genomskärning mäta omkring 30 fot. De flesta äro till formen cirkelrunda, men några synas mer ovala, och hos andra är man frestad misstänka, att den ursprungliga formen varit trehörnig. I den höjdsträckning, som från Blindbotorp fortsätter i nordlig riktning förbi Gottskalkstorp, lärer ock förekomma dylika rör eller kummel i ganska stort antal. Antagligen torde man kunna förutsätta, att hackhemsfolket vid den förenämda »trekanten» haft någon samlingsplats för gemensamma sves ningar eller, då de flesta forskare synes vilja hänföra detta folks tillvaro till hednatiden, för gemensamma offerfester. Denna förmodan torde ock vinna något stöd deraf, att liknande trekanter förekomma eller åtminstone hafva förekommit djupt in i Småland, inom den trakt deraf, som fordom kallats Finveden. Här, inom Femsjö socken och Vestbo härad af Jönköpings län, »finnas underligen lagda stenrösior, 9 stycken till antalet, och kallas tillbedjeplatser. De äro till utseendet trekantige, men icke spetsige, utan brede och släte som en gata ofvan uppå. På hvar af desse är en liten grop så stor, att en menniska kan stå deruti till en alns djup. Alla desse ligga