150 på höjder eller lundar. På någre finnas stora stenar, antingen lagde eller uppreste, liknande likstenar. Sådane ordentelige stenhopar finnes i fyrkant lagde på andre ställen här å orten. Tvifvelsutan äro desse forntidens kummel» 1. En senare författare, som upprepar berättelsen härom, förklarar, att dessa »tillbedjeplatser måste utan allt tvifvel anses för gamla offerställen» 2. Dessa platser omtalas äfven af andra. »Vid Yaberg i Femsjö socken träffas 9 stycken trekantiga platta rör med uppresta stenar i hörnen», säger en tredje författare, som tillägger, att det kan vara »frågan om ej dessa snarare blifvit nyttjade vid de gamles gudstjenst, än att de äro grafvårdar, och synes det vara troligt att Tor, Oden och Freyr (Frö) här blifvit dyrkade» 3. Och en fjerde författare upprepar, att vid säteriet Öjaböke eller Yaberg »skola icke mindre än 9 treuddar hafva funnits», men säger tillika, att »antingen har den underrättelse, som föranledt denna uppgift, varit oriktig eller hafva desse, genom de i senare tider här anstälde betydliga odlingar förstörts; ty för närvarande kan icke flere än en enda letas» 4. Emellertid synes alla författare vara ense derom, att dylika trekanter varit gamla offerställen eller tempelrör. Man torde således kunna antaga, att jemväl »hackhemskyrkan» å Skropsjöhöjden varit använd för likartadt ändamål. Huruvida åter detta kan sägas vara förhållandet med de trekanter eller mera ovala »stenrösior», hvilka finnas vid Vestgöthyttan i Nora socken, torde vara ganska tvifvelaktigt. Alldeles i närheten af bruksidkaren Erik Larssons gård, i den vestra backsnedden, ligga ej mindre än fyra dylika, ganska stora rösen nära intill hvarandra; men då trekanten å Skropsjöhöjden är belägen å plan yta, ligga deremot ifrågavarande rösen i en brant sluttning. Den strax ofvanför liggande bergtoppen kallas »silfverkullen», hvilket namn dock lärer härleda sig derifrån, att i början af detta århundrade stulet silfver blifvit undangömdt i ett af de nedanför belägna stenrösena. Längre i vester å nyssnämda egendom, ej långt från Ekeberget, strax nedom en mindre ås, som genom sin egendomliga form fått namnet »Kroppåsen», finnes ytterligare ett större, nästan trehörnigt röse, äfven detta beläget i en brant sluttning. I nordvest, ett stycke längre bort, närmare det egentliga Ekeberget, finnas talrika rösen, liknande vanliga »hackhemsrösen», ehuru i allmänhet bestående af större kullerstenar än som vanligen ligga i dylika rösen. Det torde förtjena anmärkas, att skogsmarken härstädes är ovanligt växtlig. Den eljest i orten så sällsynta hasseln förekommer i största ymnighet, med stammar som mera likna trän än buskar. Hvem vet om icke jemväl här i fordomtima funnits talrika och präktiga ekar, hvilka gifvit namn åt den närbelägna, 906 fot höga bergtopp, som kallas Ekeberget? Härifrån är ock utsigten åt alla håll ganska vidsträckt och storartad. Likasom man i forna dagar älskade att å höjder och i lundar fira sina offerfester, hafva ock en senare tids missions- och andra föreningar börjat vallfärda till det, enligt hvad nu blifvit sagdt, i mer än ett hänseende märkliga Ekeberget. 1 S. ROGBERG, hist. beskrifning om Småland, Stockholm 1770. 2 HYLTÉN-CAVALLIUS: Värend och Virdarne (om hednakulten). 3 B. A. ENNES, underrättelser om Finnheden (Finveden), Jönköping 1809. 4 J. ALLVIN, beskrifning öfver Vestbo härad, Jönköping 1846.