185 lagen antecknas vissa rotar», med 20 bergsmän i hvar rote, hvarjemte vissa rotmästare tillsattes, som skurlo hafva noggrann uppsigt deröfver att vid »broningen» eller väghållningen riktigt tillgick, att »dugligt folk åstad sändes och i rättan tid framkomme». Vid denna roteindelning skulle två torpare räknas mot en bergsman och der tre sutto på hemmanet skulle de »för trenne broa». Vid samma tillfälle »vardt afsagdt om vägen ifrån Jerle till Skärmarboda», att densamma skulle underhållas af »Bröstorp, Alntorp, Östersund, Bondebyn, Skärmareboda, Holmen, Östanbergshyttan, Fingerboda, Skymhyttan och Jakob på Moen, Jerlehyttan, Norra (och) Södra Huseby», hvilka byar och hemman sedan skulle »vara fria på andra vägar». Följande dag (6 Juli 1647) »vardt beviljadt och samtyckt att socknen skulle ännu hjelpa ett dagsverke till vägen emellan Qvarnebacken och Yxe; sedan aldrig mer hafva med samma vägbroning att beställa». Detta beslut torde väl få tolkas så, att till nämda väg, som är belägen inom Lindes bergslag, skulle ytterligare utgöras ett dagsverke af hvarje bergsman, mot vilkor att dermed för all framtid vara befriade från vägens underhåll. Vid Noraskoga häradsting 15 Augusti 1649 blef — med anledning af den reglering af skjutsfärdspenningarne, som egt rum genom riksdagsbeslutet af 20 Mars samma år och »efter hennes kongl. maj:ts vår aldranådigaste drottnings nådige vilja» — af landshöfdingen Krister Bonde ortens gästgifverier omreglerade och delvis nya gästgifvare tillsatta vid Käringborn, Grecksåsar, Elfhyttan, Kåfalla, Brunshyttan, Lindesby, Öskevik, Hjulsjö, Skärmarboda och Skrekarhyttan. »Uti Bröstorp blefvo alle tillsammans» utsedda till gästgifvare. Vid Noraskoga häradsting 9 Juli 1650 »blef afsagdt om Elfstorps väg, att hela bergslagen skulle samma väg med det forderligaste ske kan förfärdiga»n. Ehuru närmare beskrifning icke lemnas på denna väg, torde få antagas att densamma motsvaras af nuvarande vägen från nedre Elfstorp förbi Joakim till Östansjövadet, en icke obetydlig genväg för dem, som vester ifrån resa öster och söderut eller tvärtom. Samma dag blef ock »afsagdt om vägen till Herrstallet, att när broning skedde på Elfstorpsvägen skulle en del af dem (manskapet) förordnas att ock den vägen tillika förfärdiga». Af dessa anteckningar torde emellertid framgå, att de flesta af bygdens allmänna vägar tillkommit eller blifvit anlagda åren 1640—1650, under hvilken tidsperiod Noraskogs härad och tingslag utgjorde en vigtig del af det landshöfdingedöme, hvars styresman åtminstone åren 1644—1648 hade sitt residens i Nora stad, motsvarande Nora kyrkebol, som nyss förut, 20 December 1643, eller för 250 år sedan, erhållit sina första stadsprivilegier. Noraskoga häradsting 25 Juni 1655 »blef afsagdt att landsvägen mellan Skärmareboda och Hälleforsen skall af samtelige socken vidmakthållas, allena Östra hamnan undantagandes, hvilka hafva sin väg att vidmakthålla ifrån Herrstallet till Linde». Vid häradstinget 12 Juni 1666 var dåvarande landshöfdingen i Örebro Abraham Leijonhufvud tillstädes. Vid detta tillfälle »blef allmogen så af hans nåde hr landshöfdingen som rätten strängeligen förmante att hålla vägar och broar vid makt; jemväl lofvade hans nåde att vilja försända en landtmätare upp i bergslagen, som mäter vägen, och delar hvart och ett