186 hemman till, så mycket de årligen broa och vidmakthålla skola». Huruvida någon sådan uppmätning och delning då egde rum, är för utg. obekant, emedan någon handling deröfver icke kunnat anträffas. Några år senare, vid Noraskoga häradsting 17 Oktober 1672 »Diskurerades också, vid samma tid, på befallningsmans välbetrodde Johan Frumerie gifne anledning om den besvärliga och mycket krokota landsvägen, som löper ifrån Elfvestorps backe och hit i staden, huru den kunde böra blifva både kortare och bättre anstäldt ifrån samma ort ånyo, bergslaget och allmogen i Nerike, som den dageligen bruka skole med deras förslor fram och tillbaka, till så mycket större beqvämlighet, besynnerligen om hösten när mycket regn faller och allestädes äre djupa vägar, om icke allmogen ville vara der till betänkt med materialier och dagsverken, då den öfver Elfstorpsängen och recta linea kunde göras till staden? Hvartill bergslagen icke sig fann obenägen, påminnandes sig sådant varit omtalt allaredan i fordom landshöfdingen sal. hr Krister Bondes tid, derpå de bådo att efterslås (skulle) i häradets protokoll, då de sig de förslag, som då gåfvos vid handen med materialiers skaffande och dagsverken dertill, ville ställa sig till efterrättelse, enär så vida kommer att det verket blifver företaget.» Ehuru säker underrättelse saknas huruvida den sålunda ifrågasatta vägomläggningen kom till stånd, är dock sannolikt att den »krokota» vägen till sitt läge blef oförändrad ända tills de längre fram omtalade vägarbetena i medlet af 1840-talet egde rum, då denna väg rätades öfver Elfstorpsängen i dess nuvarande jemna läge. Vid 1672 års riksdag anhöllo Nora och Lindes bergslagers fullmäktige, »att städerna Nora och Linde måtte hålla strömbroarne och eljest broa och vägrödja så långt som bemälde städers egor sig sträcka, och bergslagen deremot intet vidare graveras än för deras egna egor». Som K. M:t icke kunde »vara om detta ärendes beskaffenhet omständligen underrättad, så ville K. M:t det till landsköfdingen i orten hafva remitterat, med nådig befallning att tillhålla hvar och en hålla vägar och broar vid makt efter som vanligt hade varit och lag förmådde; såsom bergsmännerne ock intet kunde sig undandraga det som de för detta hade varit vane att underhålla och efterkomma» 1. Af domboken för Noraskoga häradsting 9 Oktober 1683 kan inhemtas, att den s. k. jernbodvägen förbi Nyviker till Svartelfven å Spjutviks egor kort förut blifvit anlagd och bekostad af egarne till Kortfors hammar, Georg de Besche och Johan Stensson (Hammarström) 2, hvarefter äfven denna väg blef indelad och underhållen såsom öfriga landsvägar. Under denna tid utöfvades öfverinseendet i fråga om väghållning af en landsgevaldiger, hvars syssla närmast torde motsvara en senare tids landsfiskalers. En sådan var Henrik Vindellodh eller Vinloo, som han ock benämnes, hvilken 3 Maj 1686 undfått landshöfdingen Didrik Wrangels fullmakt att vara gevaldiger öfver Nora, Lindes, Grythytte, Hällefors, Nya Kopparbergs och ftipstads bergslager. Om denne Vinlod finnes antecknadt, att han under pågående häradsting i Noraskog 30 September 1689 hade inkommit drucken i tingsrummet och bullrat deröfver »att han 1 K. resol. på Nora och Lindes bergslags besvär 18 December 1672, § 7. 2 Jfr Noraskogs arkiv I: 7.