187 ej åtlyddes vid broning». Han tillrättavisades visserligen för sitt olämpliga uppträdande, som det synes utan vidare påföljd; men vid ett följande ting, 7 Oktober 1690, förevitade den genom föregående Noraskogs-anteckningar kände krångelmakaren »Olof Persson i Öskevik gevaldigern välaktad Henrik Vinloo, att han hafver borta halfva socknen på broning, deröfver gevaldigern protesterade och begärde att sådant till hans laga revanche blefve innefattadt» i tingsprotokollet, hvilket ock skedde. Sedan Olof Persson vid närmare besinning gjort afbön för denna sin beskyllning, pliktfäldes han derjemte till 3 mark silfvermynt. ((iad Noraskoga häradsting 21 Oktober 1696 »afsades att åboarne i Öskevik, Bergsmanshyttan, Born, Bondeborn, Risbacken och Björklund böra med samnad hand hjelpas åt att laga den vägen, som löper ifrån Nora deras hyttelag förbi, och köra sinner uti gatorne hela vägen framåt, som förspörjes mäkta djupa och sanke vara, så framt de laga böter undvika vilja». Vid samma tillfälle faststäldes af häradsrätten jemväl en för-. ening om vägen från Fibbetorpsbron (äfven kallad Plåthammarsbron) förbi Skofttorp, Ringshyttan och Bäsjöbodar till Holmshyttan. En redogörelse för innehållet af denna förening torde få anses öfverflödig, då handlingen derom längre fram meddelas fullständig. Den komplettering af föreliggande anteckningar, hvilken sannolikt kommer att anses som nödvändig, torde få uppskjutas till en annan gång. Emellertid må tilläggas att under loppet af år 1705 nya gästgifverier inrättades vid Bondebyn och Gyttorp, af hvilka dock det senare indrogs omkring 1805, hvarefter dit hörande skjutslag till hufvudsaklig del förlades till gästgifveriet i Nora stad. »Intill något öfver 1720-talet voro här mest alla vägar klena och så smala, att föga andra åketyg kunde der nyttjas än kärror och små arbetsvagnar; men år 1722 började man, efter utfärdad befallning af då varande landshöfding (Konrad Ribbing) 1, genom betingade dalkarlar, rödja vägarne till laglig bredd och derefter sätta dem i försvarligt stånd, som är skedt med större kostnad än på många ställen nu kan vara synbart», yttrar MozELIUS i sin beskrifning öfver Nora och Lindes fögderi (1791). Vid Noraskoga häradsting 21 September 1725 klagades ock öfver det svåra vägunderhållet, hvarjemte frågan om Kungshammarsbron och dess framtida underhåll jemväl var föremål för rättens behandling. Förbättrings- 1 I sammanhang härmed torde förtjena antecknas, att vid Noraskoga häradsting 29 Januari 1722, »sedan högvälborne hr baron och landshöfdingen Konrad Ribbings den 3 Januari 1722 daterade bref blifvit uppläst, yttrade sig deröfver häradsnämden och närvarande allmoge, att ehuruväl de intet skulle vara obenägne till att med virke och byggningsmaterialier vara Örebro stad till hjelp, när hospitalet, skolan och kollegernas hus kunde behöfva reparation; dock likväl och emedan 1:o) bergslagen intet i Örebro skola utan i Nora skola låter sin ungdom uppfostras; 2:o) skall bergslagen för sina egne verk skull deras befintlige timmer och virke ej kunna umbära; 3:o) skall allt stort timmer här å orten af vederbörande vara krönt och utmärkt till brukens förnödenhet: ty förmodar Nora bergslag att vara undskyllad, att Örebro stad af dem härutinnan intet understöd kan erhålla.»