188 arbetet fortgick emellertid, men det kunde dock icke falla vederbörande in att någonstädes frångå vägarnes gamla läge; detta följdes lika troget som det ursprungligen af fänaden eller getterna blifvit upptrampadt, med de brantaste backar, stundom hela fjerdingsvägen långa. Ungefär samtidigt begynte äfven Loka helsobrunn att blifva allmännare känd och begagnad, och när sedermera i början af 1760-talet det kungliga husets medlemmar nästan årligen besökte denna badort, gaf detta förhållande anledning till vägarnes ytterligare »förbättrande». På grund af landshöfdingen Adolf Mörners »höggunstiga remiss af den 11 November 1763», blefvo under Maj, Juni och faj; månader 1765 »allmänna landsvägarne genom Lindes, Nora samt Grythytte och Hällefors bergslagers härader» mellan samtliga derinom belägna gästgifvaregårdar och skjutsombyten »till miltal behörigen uppmätte» af landtmätaren Karl Porat. Härvid voro »vederbörande länsmän samt tvänne i sender utaf hvarje härads nämdemän såsom biträdare närvarande». Nästan omedelbart härefter uppsattes, på häradsboarnes bekostnad, grofva och tunga milstolpar af tackjern, de större för hvarje hel och de mindre för fjerdedels mil, alla med konung Adolf Fredriks namnchiffer och årtalet 1766. Med anledning af Nora häradsrätts föreningsdomar 17 Mars 1788 och 3 Mars 1790, förrättades af landtmätaren J. J. Renmark sistnämda år under Augusti och September månader delning af allmänna vägarne inom Nora och Jernboås socknars vägbyggnadslag, hvilken delning af Häradsrätten faststäldes 6 November 1790. På hvarje helt hemman belöpte då 636 alnar »hel och oförmedlad väg», och i jemförelse derefter på de vägar, som blifvit ansedde till 3/4, 1/2 eller 1/4 väg, hvilket antal alnar i anseende till trumbroar, backar och dalar blifvit ökadt eller minskadt. Härjemte hade s. k. fästråk af några få alnars längd särskildt tilldelats de hemman, som voro belägna invid allmänna vägarne, »samt 10 alnars väg blifvit afkortad för underhåll af milstolpar, som ålåg den, vid hvars vägstycke stolpen stod». De för den småningom ökade trafiken mycket hinderliga backarne föranledde, efter flera strider, ett Nora bergsförsamlings sockenstämmobeslut 15 Oktober 1843, angående vidtagande af åtgärder för omläggning och förbättrande af alla de från Nora stad utgående landsvägarne, till hvilket lofvärda företag jemväl Jernboås socken blef inbjuden. Efter upprättande af nödiga förslag härom, söktes bidrag af allmänna medel, hvilket ock beviljades, för Nora socken tillsammans 26,854 rdr 32 sk. samt till Jernboås och Hjulsjö socknar 7,600 rdr banko, hvarefter icke allenast de gamla landsvägarne omlades utan ock nya sådana anlades eller förbättrades af förut varande byvägar, nämligen från Gyttorp förbi Skrekarhyttan och Elfhyttan till Karlskoga häradsskillnad, deraf 6,538 alnar ny väg mellan nämda skillnad och Elfhyttan, samt från Born till Herrstallet 8,946 alnar; hvilka vägarbeten fullbordades år 1848. Genom anläggningen af ny väg förbi Elflyttan till Karlskoga-gränsen blef den s. k. jernbodvägen öfverflödig såsom landsväg. Den användes dock fortfarande som byväg. Då nu fråga uppstod om underhållet af de nya vägarne, beslöts vid sammanträde inför Häradsrätten 20 November 1848 att, till undvikande af tvister, som skulle uppstå om nya vägarne komme att jemte de gamla indelas innan de hunnit sätta sig och genom förnyade påfyllningar bringas till samma fasthet som de gamla, samtlige vägarnes underhåll sommar-