212 staten eller någon annan skulle haft den ringaste nytta eller fördel af sådan mark. Närmare bestämmelser angående dylika skogsanslag förekomma först i k. jernbergsordningen af 6 Juli 1649, i hvars 52 § man finner den föreskrift lemnad, att bergmästaren, vid skogars skiftande i bergslag, skulle tillse »at Bergsbruken icke lida mangel på skog» 1, hvarjemte Bergskollegium genom k. fullmakt af samma dag erhöll »våld, makt och disposition» öfver alla kronans strömmar, skogar och allmänningar, särdeles i närheten af bruk och bergverk, med skyldighet att föranstalta upprättande af »sådane Jorde- och Bergsböcker, hvar uti allehanda Bruk, Grufvor och lägelige Strömar, hvad mera the äro bygde eller obygde, med the Gods, Skogar och Lägenheter, som them widhänga, och anten allareda äro under publique eller private Bruk bebrefvade, eller til nye Brukens uprättande pröfwas nödige och nyttige wara, kunne införas och til Wår och Riksens tienst såsom et serdeles regale förwarade, så och oförrykte och oturberade hållas» 2. Under senare hälften af 1600-talet meddelades tidt och ofta föreskrifter om beredande af nödig skogsmark åt särskilda bergverk. Utförandet häraf synes i allmänhet hafva tillgått på det sätt, att stundom häradshöfding, stundom bergmästare eller bergsfogde, med biträde af nämd, efter det att yttrande afgifvits af dem, som å allmänningsmarken åtnjöto skogsfång och mulbete, utstakat de områden, som upplätos till fyllande af bergshandteringens behof 3. Kronans anspråk å särskild ersättning för upplåten skogsmark framträder först uti »Kongl. May:tz Nådigste Resolutioner och Swar uppå någre ährender, hwilke concernerande bergslagerne insinuerade äre», af 7 Januari 1681. Här heter det nämligen i §8 3: »Och efter Privati af K. M:tz och Cronones Almenningar drage en stoor fördeel, och dhet utan någon synnerlig afgift derföre till Cronan; och fördenskul förmodel:t är, att K. M:t en merckel. nytta tillflyta torde om derföre en wiss tribut sö- 1 Bergsordn. I: 170. 2 Anf. st. I: 135. 3 Såsom belysande det sätt, huru dessa förhållanden stundom kunde gestalta sig, må anföras det fall, som omförmäles i en Bergskollegii skrifvelse till bergmästaren Erik Snack (Sneckenberg) 11 Juni 1681: Gustaf II Adolf hade 25 Maj 1629 medgifvit Kråkefors, nuvarande Svartå bruksegare, att få hugga å kronans skog, som sträckte sig inåt Nerike, så mycket ved, som till ett derstädes inrättadt hammarverk erfordrades. Klagomål öfver bruksegarnes åtgöranden framstäldes emellertid af allmogen i Edsbergs (och Lekebergs) härad å riksdagarna 1660, 1664 och 1668 med den påföljd, att K. M:t förklarade, att bruket borde bekomma en skogstrakt motsvarande dess behof. Detta önskade äfven brukets egare och i detta syfte förskaffade denne sig tingsrättens attestatum att odelad skog på orten funnes, hvarefter landshöfdingen 24 Maj 1669 anmodades föranstalta om tilldelning af skog. Förening med häradsboarne derom ingicks 19 September 1672 och uppgörelsen konfirmerades sedan af K. M:t 6 Oktober 1673. Icke desto mindre anbefaldes bergmästaren genom ofvanberörda skrifvelse att närmare bestämma gränserna för den sålunda upplåtna skogsmarken, och att särskildt tillhålla Mullhytte hyttelag, att icke på något sätt prejudicera eller förfördela Kråkfors bruksegare i fråga om densamma.