216 föreskrifter borde genomföras; men omsider anmodade Bergskollegium i bref 2 Januari 1691 sina underlydande bergmästare att tillse, »thet berörde recognition af wederbörande riktigt må blifwa erlagd och betald», i sammanhang hvarmed betalningsskyldigheten utsträcktes att omfatta till och med »the begge nästförflutne åren 1689 och 1690» 1. Under tiden hade dock genom k. brefvet 7 November 1690 föreskrifvits, att bruksinrättningar för tillverkning af ädlare metaller eller, såsom orden lyda, »Koppar- och Silfwerbruken i Wårt Rike måge wara frie för then recognitionsafgiften, hwilken alle jernwerk til Oss och Cronan för theras undfångne skogsdelar äro skyldige at erlägga» 2; och kort härefter medgafs enahanda förmån äfven åt grufegare, som för malmbrytningens behof begagnade viss allmänningsmark. i Det synes nämligen redan i äldsta tider varit brukligt, att viss skogsmark i närheten af grufvor blifvit afsatt för att bereda nödig tillgång å bränsle för »tillmakning» vid malmbrytningen. Utom hvad i detta hänseende här ofvan anförts angående skogstilldelning under medeltiden och i början af Gustaf I:s regering, må äfven anföras hvad Bergskollegii förste »gubernator» eller president, dåmera äfven landshöfding i Nora, Karl Bonde yttrade i bref 11 Augusti 1642 angående vissa skogar, som förmenats tillkomma ett Louis De Geer tillhörigt bruk, Vesterby, hurusom desamma borde följa grufvan, enär alla grufvor skulle hafva sina grufskogar, med tillägg: »men att hvar bergsman, såsom De Geer påstått, skall föra veden ifrån sitt hemman och till grufvan, det är tillförene aldrig händt, utan så stor del han i grufvan hafver, så mycket tillåtes honom hugga i grufveskogen.» Med tillämpning af det allmänna stadgandet angående skyldighet, att för kronoskog, som till bergsdrift användes, utgöra rekognitionsafgift, torde i början äfven sådan hafva ansetts böra utgå för grufallmänning. En sådan afgift ifrågasattes dock icke i Bergskollegii skrifvelse 1 Juni 1689 till bergmästaren Erik Sneckenberg, angående grufskogarna inom hans dåvarande distrikt, för någon enda af de deri omförmälda skogstrakter, vare sig den blef upplåten till »capitale» eller till andra grufvor 3; men i ett k. bref 10 Augusti 1696 föreskrefs uttryckligen, att de Dannemora grufvor underlagda skogarna skulle »behörigen taxeras». Detta befans emellertid olämpligt, och i k. resolutionen 11 December sistnämda år heter det, att jerngrufvor synas vara lika befogade »som alle grufwor af ädlare Metall» att åtnjuta frihet från skogsören, »medan the äfwen äro modren, hwar ifrån Jernet hafwer sit ursprung, kommandes för thet samma sedan icke allenast at betalas Skogsöron af the Almänningsskogar, som warda consumerade wid thes Blås- och Smidning, utan och en ytterligare afgift uti Tionde och Hammarskatt». Det ville derför synas, som »thet skulle blifwa en alt för swår gravation på Jernet, om någon Recognition skulle betalas för then skog, som på Malmen wid sielfwa brytningen utur Grufwan eller berget åtgår, hwilket utom thes är et mäkta swårt och kostsamt arbete etc.» Med anledning häraf medgafs befrielse äfven för jerngrufvor från 1 Bergsordningarna I: 415, 416. 2 Anf. st. I: 404. 3 Denna skrifvelse är fullständigt, efter originalhandlingen, införd i anteckningarna om Noraskog I: 237—244.