247 marken till Gyttops f. d. kronohemman och öfvergått till Pershytte grufvor på sätt här nedan vid Gyttorps södra allmänning skall närmare omförmälas. Afmätt och kartlagd åren 1764 och 1812. Enligt af bergmästare med gode män hållet undersökningsprotokoll 15 Oktober 1873 innehåller denna allmänning. sedan derå belägna lägenheten Finntorp, jemlikt k. resol. 21 oktober 1871, blifvit skattlagd till 3/8 mantal 1, en arealvidd af 64 tld 25,1 kpld, deraf f. d. skogvaktaretorpet Gyttorpsdams inhägnade område upptager 9 tld 2 kpld, och skogsmarken 55 tld 23,1 kpld, hvilken senare uppskattades kunna lemna en årlig afkastning af 16,043 stafrum ved, hvadan rekognitionsafgiften à 1 sk. bko för stafrum föreslogs att utgå med 50 öre. Vid pröfningen af detta förslag förklarade Kammar- och Kommerskollegierna i utslag 1 December 1874 2, »att i anseende till den nytta och fördel grufvebolaget njuter af skogvaktarebostället Gyttorpsdam, dettas från norra allmänningstrakten inhägnade område äfven bör upptagas till taxering såsom fullgod skogsmark till en afgift af 9 öre», hvadan kollegierna funno »skäligt fastställa rekognitionsafgiften för vestra delen af Gyttorps norra allmänning till 59 öre». Härjemte erlägges skogsbevillning för 19,043 stafrum à 25 öre med 4 kronor 76 öre 3. Denna allmänning med derå belägna bostället Kopparbäckstorp taxerades 1893 till 4,000 kronor. Samtidigt taxerades bostället Gyttorpsdam särskildt till 2,700 kronor 4. Gyttorps södra allmänning, i Nora socken och bergslag af Noraskogs härad; utgörande södra delen af skogsmarken till det urgamla skattehemman Gyttorp, som genom bytesbref 23 Augusti 1607 öfverläts till kronan . Sedan den för kronans räkning härstädes drifna bruksrörelse upphört, förunnades genom k. resol. 20 December 1647, § 3, »staden (Nora) till mulbete den utmark och ohägnade egor, som till Gyttorp ligga, hvarest de sin boskap klöf om klöf kunna hafva gåendes, och den nyttja till stadens gemene bästa». Genom en annan k. resol. 24 December 1652 utsträcktes denna nyttjanderätt derhän, att Gyttorps skog och mark skulle af staden få nyttjas till mulbete och nödtorftigt skogshygge, byggnad och vedbrand. Genom senare k. resolutioner tillförsäkrad rätt att framför någon annan äfven bekomma Gyttorps gård med dertill hörande egor och torp, inlöste staden 1674 dessa egor till skatte 6, hvarjemte staden genom k. resol. 10 December 1680 fortfarande bibehölls vid sin rätt till mulbete och vedbrand enligt 1652 års resolution, så framt icke, såsom orden lyda, »någon annan disposition derom vore gjord». Men enligt Bergskollegii merberörda bref 1 Juni 1689 hade K. M:t funnit för godt, att Gyttorpsskogen skulle frikallas under Pershytte grufvor och borgerskapet på intet sätt till något 1 Jfr sid. 57 och 61 här ofvan. 2 Jfr bilaga (n:r 11). 3 Då den faststälda rekognitionsafgiften i verkligheten motsvarar en årsafkastning af 18,88 stafrum, borde skogsbevillningen rätteligen debiteras för detta stafrumtal. Skogsbevillningen skulle då utgöra 4 kronor 72 öre, icke 4,7 6. 4 Jfr sid. 74, 139 och 160 här ofvan. 5 Ang. hemmanets forna innehafvare, dess öfverlåtelse till kronan m. m., se Noraskogs arkiv I: 544 o. följ. 6 Jfr sid. 60 här ofvan.