292 Med hänsyn till hvad jag här ofvan vågat i und. framhålla, tillåter jag mig — med en återblick på den hemställan af Kammaradvokatfiskalsembetet som närmast föranledt min framställning — i djupaste underdånighet uttrycka mitt förmenande, att, om någon nådig proposition till Riksdagen skulle behöfva i ämnet ifrågakomma, sådant synes vara fallet allenast, såvidt E. K. M:t funne Riksdagens samtycke erforderligt för ett afstående på statens vägnar från rättsanspråk af här ofvan angifna art och omfattning. Underdånigst Gustaf Edw. Fahlcrantz. Stockholm den 24 Mars 1894. Med anledning af den vigt, som i föregående skrifvelse fästats vid Statsutskottets utlåtande n:r 49 vid 1886 års riksdag, införes detsamma i sin helhet så lydande: Utlåtande, i anledning af väckta förslag i fråga om egande- och dispositionsrätten till vissa under bruk och fabriker skatteköpta hemman. Under anförande, hurusom en mängd kronans hemman blifvit till understöd för bruk eller fabrik sålda till skatte åt vederbörande bruks- eller fabriksegare med förbehåll, att hemmanen ej finge skiljas från det bruk eller den fabrik, till hvars förmån försäljningen skett, samt att, derest bruket eller fabriken nedlagts, kronan ansetts kunna på grund af föråldrade författningar återtaga sålunda sålda hemman, har Herr C. A. Bäckström i en inom Första Kammaren väckt motion (N:o 3), med afseende å den frihet, som numera vore bruks- och fabriksrörelsen medgifven samt till beredande af trygghet i eganderätt och inteckningsrätt jemväl hvad ifrågavarande slags hemman angår, föreslagit, att Riksdagen måtte fatta beslut, att, derest utfärdadt skattebref innehölle, att skatteupplåtelsen skett till understöd för bruk eller fabrik och att hemmanet ej finge derifrån skiljas, sådant hädanefter ej skulle medföra behörighet för kronan att yrka rubbning af egares och inteckningshafvares rätt. I sammanhang med denna till Stats-Utskottets handläggning öfverlemnade motion har Utskottet ansett sig böra behandla jemväl en af Herr C. F. Wærn i Första Kammaren väckt och till Utskottet remitterad motion (N:o 6), deri motionären, beträffande en särskild grupp af ofvannämnde hemman, nemligen dem, hvilka, såsom för något bruk omistliga, bruksegaren berättigats att framför åbon köpa till skatte med vilkor, att denne skulle sitta odrifven, anfört, att genom den rättighet, som jemlikt Kongl. kungörelserna den 24 Maj 1878 och den 23 December 1881 blifvit medgifven åt bruksegaren att sälja sin skatterätt till åbon och åt denne senare att försälja sin åborätt till bruksegaren, det förhållande komme att inträda, att i förra fallet hemmanet helt och hållet skildes från bruket, hvaremot i det senare, eller då bruksegaren inköpte åborätten, rättigheten att förblifva egare till hemmanet icke tillkomme honom, om bruket nedlades. Då denna inskränkning i eganderätten dels syntes motionären högeligen orättvis, och dels lätt kunde tillintetgöras på det sätt, att bruksegaren sålde skatterätten till åbon och sedermera af denne inköpte hemmanet med så väl åbo- som skatterätt, har motionären föreslagit, att det måtte i lag stadgas, att bruksegare, som innehar åborätt till något