305 bergs kopparverk deremot stälde sig saken annorlunda, men huruledes Riksdagens beslut i detta fall icke kommit till utförande, har förut blifvit omtaladt 1. För Riddarhytte eller Skilå kopparverk stadgades, att all den lindring i ränta, som 8 7/1, mantal under samma verk lagda hemman såsom bergslagsfrihet åtnjöte, från och med 1878 skulle upphöra, samt att egaren till verket inom nämda års slut till Riksgäldskontoret skulle inbetala den på kopparverket belöpande hälft af skillnaden mellan uppskattningsvärdet å de hemman, som bildats af de under både Riddarhytte koppar- och jernverk till skatte försålda Ramshytte och Skinskattebergs allmänningar, eller 7,331 kronor 25 öre och den för samma allmänningar erlagda skatteköpeskilling 84 kronor 8 öre, med 3,623 kronor 58 öre, hvilket Iösningspris med hänsyn till dessa hemmans nuvarande värde torde få anses såsom en ganska billig uppgörelse 2. Den tillökning i ränta, som ålades verket från 1878, är numera föremål för afskrifning i likhet med hvad för öfriga grundskatter är stadgadt. Ännu hbilligare stälde det sig för Hällefors silfververk, som jemlikt k. resol. 8 Januari 1877 fick nedläggas, endast mot skyldighet att för innehafvande bergsfrälse- och rekognitionshemman för framtiden utgöra ordinarie rotering; men då denna rotering icke är effektiv utan utgöres medelst erläggande af vakansafgift, kommer denna afgift enligt lagen af 2 December 1892 att från 1904 helt och hållet upphöra. ä Löfås silfververk i Kopparbergs län befriades jemväl vid 1877 års riksdag från utgörande af bergverkstionde, mot vilkor, att egarne af detta verk före 1878 års slut till Riksgäldskontoret erlade löseskilling för den af verket utgående afrad med 11,344 kronor 60 öre, samt med rätt för detta och öfriga i samma ställning varande bergverk att komma i åtnjutande af befrielsen från tionden från och med det år, under hvilket sålunda stadgade vilkor och förbehåll för befrielsen blifvit uppfylda. Bland dessa verk må här äfven nämnas Dylta svafvel-, vitriol- och rödfärgsverk, hvarom följande ur äldre riksdagshandlingar sammanförda anteckningar torde ega ett visst intresse äfven i den föreliggande återvinningsfrågan. Under 1830-talet anstäldes å kronans vägnar rättegång mot Dylta bruksegare med påstående, att då Dylta svafvelbruk alltifrån dess första anläggning varit kronans tillhörighet, som aldrig med eganderätt blifvit afstådt, utan endast med nyttjande- och besittningsrätt, medelst af konung Karl XII i Bender 30 September 1712 utfärdade privilegier, upplåtet åt sedermera presidenten frih. Casten Feif, dess hustru, barn och efterkommande arfvingar, hvilka privilegier genom k. resol. 5 September 1815 1 Jfr sid. 234, 235. 2 Ifrågavarande 1 3/8 mantal rekognitionshemman skatteköptes 22 Oktober 1845 och uppfördes efter verkstäld skattläggning första gången i taxeringslängd till det här ofvan angifna uppskattningsvärdet 4,887 rdr banko, motsvarande 7,331 kronor 25 öre, af hvilket värde hälften ansågs belöpa å jernverket, hvars beskattning reglerades genom 1860 års kungörelse om hammarskattens upphörande, och den andra hälften å kopparverket, som vid 1877 års riksdag fick sin beskattning ordnad, såsom här ofvan blifvit anfördt. — Huruledes sistnämda reglering varit föremål för rättegång, hvilken slöts till Riddarhytteverkets fördel medelst K. M:ts dom 9 Mars 1893, finnes redogjordt i Nytt juridiskt arkiv 1893, afd. I, sid. 178—184. Noraskogs arkiv. II. 20