310 stämmelse med de flesta justitierådens mening, utfärdades, såsom redan är sagdt, 6 December 1853. Vid närmare granskning af ofvanstående referat — yttras i förutnämda afhandling härom — »skall enhvar lätteligen finna, att sagda rättegång rörde en fastighet, i fråga om hvilken kungörelsen 4 Februari 1811 icke kan vara tillämplig; ty skatteköpet angående 1/2 mantal Hålshult egde rum redan 23 Januari 1748, således långt före utfärdandet af 1811 års kungörelse, och afsåg dessutom ett område, som icke tillhört någon sådan rekognitionsskog, hvarom i 1811 års kungörelse förmäles.» Utg. vill för sin del tillägga, att ifrågavarande hemman var just ett sådant under bruk skatteköpt hemman, hvarom numera, »med godkännande af Statsutskottets kraftiga uttalande», k. kung. 27 Juni 1887 uttryckligen stadgar, att bruksegaren skall vid skattemannarätten bibehållas äfven i det fall, att bruket nedlägges.» Att på senare tiden till och med K. M:t funnit sistberörda stadgande tillämpligt jemväl på skatteköpta rekognitionshemman torde framgå af här nedan meddelade redogörelse. Genom skattebref 21 November 1836 försåldes rekognitionshemmanen Gäddviken, Dammen och Qvarnbacken om 3 7/8 mantal, med vilkor att oskiljaktigt vara förenade med Forsviks bruk och Granviks masugn i Skaraborgs län. Sedermera anhöllo dåvarande bruksegare, att, som de »funnit af nöden att skilja dessa egendomar, hvarvid nämda vilkor lade hinder i vägen för blifvande egare af masugnen att å rekognitionsskogshemmanen, hvilka, i följd af deras belägenhet, med största fördel kunde vid den begagnas, erhåälla tryggad eganderätt, omförmälda vilkor måtte på det sätt blifva ändradt, att rekognitionsskogshemmanen förklarades ensamt tillhöra Granviks masugn, dit skogen jemväl af ålder lydt». Sedan Bergskollegium, »efter det bergmästaren i orten blifvit hörd», på anförda skäl tillstyrkt bifall till denna ansökning, blefvo ifrägavarande hemman genom k. bref 11 Augusti 1857 förklarade ensamt tillhöriga Granviks masugn. Sedan blåsningarna härstädes upphört 1888 och »bruksrörelsen» sålunda blifvit faktiskt nedlagd, uppstod fråga om försäljning af dessa m. fl. andra hemman till statsverket i och för bildande af en ny kronopark. Med anledning af härom utfärdadt k. bref 30 Maj 1890 inköptes ock för kronans räkning hemmanen Granviken 1/8 mtl, Dammen 1 mtl, Djeknetorp 1/8 mtl, Gäddviken 1 mtl, Hanefjell 1/4 mtl, Hult 1/2 mtl, Humlegårdsliden 1/8 mtl, Ottersjötorp 1/8 mtl, Spåndalen 1/4 mtl, Svartebäcken 1/8 mtl och Ytter- ärdet 1/8 mtl, alla i Undenäs socken, samt 17/8 mtl Qvarnbacken eller 6varnsjölbackon i Tiveds socken, för en köpesumma af 300,000 kronor, jemlikt köpebref 23 Augusti 1890, derå lagfartsbevis meddelats 18 Maj 1891. Dessa sålunda inköpta hemman bilda numera Granviks kronopark, hvars areal uppgifves vara 6,422 hektar, deraf ojemförligt största delen utgöres af just berörda rekognitionsskogshemman, hvilka senare hemman, enligt den uppfattning Kammaradvokatfiskalsembetet vill göra gällande i sin mot vissa bruksegare väckta återvinningstalan, bort återfalla till kronan utan ersättning... Det må ock anmärkas, att af öfriga hemman, som ingingo i det sålunda afslutade köpet, några redan under 1700-talet blifvit skatteköpta under Granviks masugn, och att dessa hemman således varit af samma egenskap som det hemman, hvilket omförmäles i K. M:ts förut anförda dom 6 December 1853.