322 S:t Kristina, som ännu är i esse. Nedre S:t Karl, uti hvilken malmen nu alldeles är utgången och fördenskull ödelagd, och sist S:t Johan, der malmen ock sig förlorat hafver; varande dessa grufvor af den beskaffenhet, att ju mer man med dem är kommen i djupet, ju svagare och af mindre värde är malmen befunnen. Sammaledes äro ock med kronones omkostnad en knapp mil ifrån grufvan vid Svartelfven uppå ett ställe, der någre bergsmän litet tillförene en masugn och en hammarsmedja inrättat hade 1, hvilket kronan sig af dem tillhandlade, en smälthytta uppbygd; jemväl ock uti bemälte Svartelf, en half mil ofvanför hyttan är med kronones bekostning ett bokverk till den gröfre malmens sönderbokande och beqvämligare försmältande uppsatt, och således verket med allehanda reqvisiter bragt i sin fulla gång, hvilket kronan sjelf intill år 1646 drifvit hafver, befinnandes då E. K. M:ts Bergskollegium för allehanda besvär och äfventyr af malmens ostadighet, som med jernskott och annan oart beblandad är, tryggast och vissast för kronan transportera verket i privatorum händer; fördenskull är derom med bergmästaren Erik Johansson, då varande grufveskrifvare transigerat, att han med 2:ne andre på tre års tid grufvan till prof antaga månde 2. När de tre år voro förbi och Erik Johanssons med-participanter icke hade den förmögenhet, hvarmed de honom lika förskott till bruket göra kunde, utan att han således genom deras vållande skulle blifva sjelf så väl som kronan försatt, är, förmedelst E. K. M:ts Bergskollegii godtfinnande, omsider dertill kommet, att hela verket, som då var på högsta fall, Erik Johansson på skälige konditioner, är tillbetrodt och upplåtet, som sedan blefvo af H:s M:t drottning Kristina konfirmerade. Och hafver han lagt sig vinning om, förutan de tvänne duglige gamla grufvornas, eller S:t Görans och S:t Kristinæ tillbörlige bearbetande att söka allestädes i nejden nya malmstreck och gjort 1647 begynnelse med en grufvas bebrännande och sänkande, Nygrufvan benämd, uti hvilken, såsom i de gamla grufvorna, tillspörjandes är, att malmen gifver sig uppföre och vill intet på djupet; finnes eljest i gemen under tiden grof, understundom granspisat malm och hafver mestadels mycken jernbinda med sig. Nu denna tiden (1666) är Erik Johansson i verket med att sänka på trenne nya malmfläckar som sig yppat hafva, nordvest ifrån de andra grufvorna. Och ehuruväl han således stora medel och flit derpå användt hafver, befinnes dock att tillverkningen på några år intet löna velat, utan verket med egen skada och stor bekostnad drifvit. Hvad Gud härefter beskära vill, står uti hans allsmäktiga hand. Till en vattukonsts inrättande med alla tillhörigheter vid detta verket, så väl som kranar och vindar, samt ett nytt bokverk och annat sådant, hafver 1 Nämda verkstäder, masugn och smedja voro uppförda vid Hällefors nuvarande bruk, af bergsmän från Sången och Saxhyttan på grund af en Karl Bondes skrifvelse 8 Mars 1631. Dessa erhöllo sedermera 1646 Bergskollegii tillstånd och privilegium att uppsätta en hammare vid deras hytta i Sångströmmen; men i följd af Bergskollegii skrifvelse 1 Juni 1689 och för att skaffa Hällefors silfverbruk bättre utrymme till skog, fanns nödigt att Sångens hytta och hammare måtte ödeläggas och de fattige bergsmännen derför undfå något vederlag eller annat hytteställe; »ty såsom de tillförene en gång hafva flyttat undan för silfverbruket, tyckes dem vederlag skäligen icke kunna vägras för den uppå god tro der nedlagda omkostnaden». — Jfr »om Noraskog» II: 367, 417. 2 Kontraktet härom afslöts 17 Oktober 1646.