323 Erik Johansson icke heller liten omkostnad underkastad varit, så att hos E. K. M:ts kollegium i anseende af allt detta är förledne år förorsakadt för honom på det underdånigste att intercedera, att blifva med räntan benådd och understödd af särdeles socknar 1, till dess någon förbättring med verket sig förspörja låta vill, det han ock af E. K. M:ts nåd erhållit hafver, och alltså, der malmen icke helt och hållet utgår, vill man förmoda, att bruket härigenom tillminstone skall kunna hållas gående och icke råka alldeles i vrak och undergång. Den förlust Erik Johansson emellertid haft på sitt härstädes anstälda arbete blef dock så betydande, att han 1668 nödgades lemna verket till sina kreditorers förnöjande. Men samtidigt upptäcktes den efter honom uppkallade S:t Eriksgrufvan, hvarigenom malmtillgången betydligt ökades, så att Erik Johansson kunde betala sin skuld och åter fortsätta bruksrörelsen. Den vestra malmgången upptäcktes ett par år senare och bearbetades af andra bolagsmän. Bergskollegii resolution 20 Augusti 1670 förordnades, att bruksfolket, torpare och socknens öfriga invånare skulle ega frihet att på vissa vilkor anställa grufarbete i så väl de gamla grufvorna som i nya skärpningar; men malmen som dervid erhölls skulle smältas i Erik Johanssons hytta och af honom inlösas efter faststäld taxa. Erik Johansson afled kort härefter, i slutet af 1673 eller i Januari 1674. Han synes ha varit bördig från Upland eller östra delen af Vestmanland — en broder Johan Johansson var kronofogde i Vesteråstrakten — och blef 1645 19/7 förordnad till bokhållare eller bruksskrifvare vid Hällefors silfververk; förordnades följande året till inspektor derstädes och fick samtidigt, på sätt redan är nämdt, öfvertaga verket af kronan på arrende, hvilket arrende fortfor så länge han lefde 2. Utnämd 1656 2/12 till bergmästare i Vermland, dit Hälleforsverket då räknades, begärde han på grund af ålderdom afsked från denna tjenst, som beviljades 1671 8/10-En dotter Beata Eriksdotter blef gift med bruksdirektören vid Hällefors och egaren till Varnäs bruk, Lorents Andersson Stockenström, död omkring 1690, och vardt sålunda stammoder för adliga ätten von Stockenström 3. Efter Erik Johanssons frånfälle drefvos silfvergrufvorna dels af hans arfvingar och dels af »rotekarlar». Dessa senare fingo 1675 tillåtelse att byggan egen smälthytta i Svartelfven på det ställe bruksqvarnen förut stod. äröfver anförde Erik Johanssons arfvingar klagomål med den påföljd, att rotekarlarnas byggnadsföretag måste uppskjutas och smältningen tillsvidare ega rum i arfvingarnas hytta. Men 1685 afsade sig arfvingarna verket helt och hållet, som då återgick till kronan, hvarefter Bergskollegium åter måste taga saken om hand och förordna om verkets drifvande. 1 Bergskollegii rekommendationsskrifvelse till K. M:t utfärdades 9 Augusti 1664, hvarefter honom tillanordnades kronans ränta af Grythytte, Äppelbo och Malungs socknar, att användas till silfverbrukets fortdrifvande. 2 Här må ock antecknas, att » Björskogsnäs silfvergrufva i Grythytte socken blef 1652 uppfunnen och af inspektoren Erik Johansson uppdragen till dess broder Johan Johansson, som deruppå undfått privilegium och 6 års frihet samt tillstånd att der inrätta en smälthytta». Denna hytta synes dock icke hafva kommit till stånd. 3 Jfr Noraskogs arkiv 1I: 29. — Noraskog III: 234.