346 då 5 bergsmän, hvilka alla också voro osmundssmeder, under en blåsning på 30 dygn tillverkade 120 skeppund tackjern. Samtidigt angifves hemmantalet för Skymhyttan utgöra tillsammans 7 1/2 hemman, hvadan således 1/2 hemman af de förut varande 8 gårdarna eller hemmanen försvunnit eller annekterats af det gemensamma byalaget, för att derigenom vinna någon lindring i de dryga skatterna. Sådant skedde äfven i andra byar. Af Noraskogs dombok för 7 Juni 1619 kan inhemtas att dåvarande 7 delegare i Skrekarhyttan förvärfvat och sig emellan bytt »den åttonde delen», hvilket förfarande hade till följd att vid den allmänna mantalssättningen inom denna bergslag 4 Februari 1625 Skrekarhyttan uppfördes till sina nuvarande 7 hemman. På enahanda sätt och ungefär samtidigt har Gamla Pershyttan fått sitt mantal nedsatt från 8 till 7 hemman; Elfhyttan likaledes från 8 till 7 hemman, hvaremot Skymhyttan såsom redan är sagdt blef 7 1/2 hemman, ehuru ett af dessa hemman, det s. k. lagmanshemmanet, längre fram i tiden fick sitt mantal nedsatt till 1/4, hvarom vidare å sid. 347. En annan förklaringsgrund kan ock gifvas till det för Skymhyttan sålunda faststälda hemmantalet. Skärmarboda, som i 1539 och 1540 årens skattelängder upptages såsom ett torp, hvilket efter all sannolikhet ursprungligen tillhört Skymhyttan, tillökades 1546 med ett andra torp, med samma skattebelopp som det förra torpet. Dessa båda torp upptagas hvar för sig med särskilda åbor i 1550 års skattelängd, hvilket förhållande fortfar ännu i 1609 års jordebok. Genom afhandling 10 Juni 1611 uppläts till det ena af dessa torp af Skymhytte bergsmän en skogstrakt till everldelig ego, för att byn derigenom skulle erhålla en lättnad i skjutsningsbesväret, hvilket besvär deremot skulle öfvertagas af torpet. Detta torp åsattes vid 1625 års mantalssättning skatt för ett helt hemman, då det andra torpet upptogs till endast ett halft hemman, d. v. s. med andra ord, Skärmarboda afgärdahemman, som bort utgöra skatt för endast ett mantal, åsattes nu i stället 1 1/2 mantal, hvaremot det eller de hemman i Skymhyttan, som afstått från den ifrågavarande skogstrakten, ännu i dag kallad Skärmarbo hästhage, fick sitt skattetal nedsatt med 1/2 hemman. Här må ock antecknas, att i Noraskogs dombok för 31 Maj 1613 omförmälas några »hemman som räknas för skattevrak och länge hafva varit obesutna», såsom »Bengts gård på Skedemohyttan, Ingemunds hemman ibidem, Lasse Kamps hemman och Per Nilssons hemman ibidem», hvaraf man torde kunna sluta att upplåtelsen af nämda skogsmark till Skärmarbohemmanet vid berörda tidpunkt snarare lände bolbyn till fördel än till skada. Samtliga trehemmann blefvo dock under de följande åren försedda med brukande bergsmän, men förutsättningarna för ett lönande bergsbruk synas icke hafva varit särdeles goda, ty redan vid medlet af 1600-talet öfvergick det ena hemmanet efter det andra till närboende »hammarpatroner» eller bruksegare. I 1684 års relation säges hyttan »omkull figga» och ej vara reparerad. Visserligen säges i en Bergskollegii resolution 23 Februari 1678 att som 2:ne hemman företagit sig, på bergmästarens befallning, att åter uppbygga den under någon tid ödelagda masugnen, men öfriga 4 1/42 hemman i byn, hvilka emellertid öfvergått till bruken, ej ville deltaga i den nya byggnaden, skulle dessa åläggas att dervid biträda, men brukshemmanen undandrogo sig emellertid denna skyldighet och dermed synes ock all vidare tackjernsblåsning vid Skymhyttan