479 Af 1620 års fögderiräkenskap kan inhemtas, att på grund af ett k. bref eller patent, dat. Stockholm 31 Augusti samma år, en ny landtågs- eller krigsgärd blifvit påbjuden i samråd med enkedrottningen, å hertig Karl Filips vägnar, och rikets råd, hvilken gärd »månge riksens högnödige lägenheter och tarfver högeligen fordrade», enär den vore 5 5 »både till att proviantera rikets gränsfästningar och eljest för många andre denna tids förefallne lägenheter och vigtiga orsaker skull». Konungen ansåg att denna gärd »så mycket lättare» borde kunna utgöras som »Gud allsmäktig detta äret med en ymnog spanmålsväxt hafver välsignat». Presterskapet i Vermland åter talade i sin nyss anförda ansökan om »den ringa årsväxt», som under samma år varit för handen. Huruledes årsväxten under året 1620 än må hafva varit beskaffad, så är det dock ett faktum, att den gärd, som genom förstberörda bref ålades, sedermera genom riksdagsbeslutet i Stockholm 26 Juni 1621 ånyo beviljades, hvilket beslut vid ett par följande riksdagar, 1622 och 1624, förnyades med den påföljd, att landtågsgärden »i kronones böcker blef uppförd och antecknad för en årlig utlaga», hvilken än i dag finnes inräknad i den grundskatt, som ännu icke blifvit mer än till hälften afskrifven. I nyss anförda 1621 års riksdagsbeslut heter det, att »på dedh all ting (till rikets försvar) må kunne deste bättre uthföres och Krigzkostnaden drages, så hafwe wij samptligen bevilliat een LandtugzGärdh i höst medh thet första att uthgiöra, efter samma sätt och storleek som i fjohl om höst uthgeck, nembligen att hvarje sexton fullsätes Skatt och Cronebönder, trättijetvå fullsätes Frälsebönder, räcknandes två halfve emot en heel och två Torpare emot een half, uthgiöra Spanmål tiugu fyra tunnor, Foderkorn två tunnor, Humbla tu Lissp., Smör fyra Lissp., kött och fläsk halfft och hvart tiugu fyra Lissp., Talgh sexton mark, Oxe en, Får åtta, Giäss fyra, Höns sexton, Ägg etthundrade sextijo, Höö åtta lass, Halm åttetijo kärfvar. Och att Prästerskapet uthgöre för hvar sextijofyra Bönder de hafve i sitt gäldh aderton daler; och velle wij så laga att förbepii- Giärdh skall ricktigt och i tijdh uthgåå, och till sin ort lefvererat warda» 1. Enligt den »uträkning på landtågsgärden», som förekommer i 1620 års ofvan omförmälda räkenskap utgjordes densamma i Karlskoga af helt hemman, jemlikt 1611 års förmedlingsbref och den värdering å de flesta persedlarna, som föreskrefs i en 24 December 1620 utfärdad »ordning», på följande sätt: spanmål 6 fjerd. (= 3/4 tunna) à 10 mark tunnan, foderkorn 1/2 fjerd. (= 1/16 tunna) à 6 mark d:o, humle 1 1/4 må à 16 mark pundet, smör 2 1/2 †3 à 7 mark d:o, kött och fläsk 15 88 à 4 mark d:o, gås 1/8 à 2 mark stycket, höns 1/2 à 1/2 mark d:o, ägg 5 st. à 1/2 mark tjoget, hö 1/4 lass àå 2 mark och halm 2 1/2 kärfve à 1 1/2 mark för tjoget, hvilket alltsammans utgjordes i penningar. Deremot skulle in natura utgöras pr hemman: oxe 1/32 st., får 1/4 st. och talg 1/2 4. Presterskapet erlade 4 1/2 öre för hvarje helt hemman inom gället. Genom ett enkedrottningens bref dat. 1 November 1620 tilläts allmogen i Vestersysslet, Elfdalen och »Frisdalen» att för gärdepersedlarna erlägga 5 daler, men likasom i Karlskoga och öfriga »frisocknar» utgöra oxar, får och talg in natura. I dessa sistnämda socknar uppgick penninge- 1 STIERNMAN, riksdagars och mötens beslut I: 749.