522 förråd; men sedan vi skrefvo derefter och läto derefter ransake, då är der icke mer funnet än 500 skeppund, och icke ett jernstycke är der ännu tillgjutet, som du oss sist förebragte. Men om det skall bekomma dig väl att så ljuga för din öfverhet, skall du det framdeles få förnimme. Så befalle vi att du låter samme 500 skepp. tackjern, som der äre, slå till stångjern och hafver det under dragnekistorna och låter dragat med det första, och skynda det sin kos, så att det medan föret är kommer ned (till) Elfsborg; sker det icke i tid och medan vintern påstår, då skall du veta vi vele hafva dig tilltalad derför. Vi befalle dig ock, att du handlar med allmogen der näst omkring den nye hyttan att hjelpe hvar (7) dagsverken till att rödja jorden ut, der den malmen är funnen, som Tideman förde oss till handa och Kristofer Graf berättat hafver, och lät det sedan bränna, att man kan se både huru strecket skjuter sig och man kan få prof deraf, hvad det vill gifva, alldenstund samme malm låter sig silfrik anse. Detta efterkom, eller du skall få skäl för omaket. Datum ut supra. Samtidigt härmed afgick skrifvelse »till Kristofer Graf att han blifver vid nya hyttan till dess jorden rymmes neder, och sedan begifver sig till hans K. M:t med besked hvad malmen gifver», hvilken skrifvelse jemväl är dat. »Ulfvesund 25 Januari 1606». Samma dag skrefs äfven till en annan bergmästare Kristofer Bouman, att han skulle »probera ett stycke silfvermalm, det honom tillsändes med en lakej, och låta hans K. M:t få besked hvad han håller». Ett par veckor senare afläts en skrifvelse, dat. Örebro 6 Februari, till »Vermlands bergsmän», innehållande dels en uppmaning till dem att bygga hammarsmedjor, hvilket företag konungen ville ganska frikostigt understödja, och dels ett erbjudande af spanmål, som de skulle få betala med osmundsjern. Konungen bad dem derföre betänka sig härom och sända ett par ombud »hit till oss, till att låta förnimma om detta vårt tillbud är eder behagligt samt ock huru många strömmar der kunde finnas, deruti man kunde sätta hammarsmedjor». Slutligen ville han framhålla för sina »gode män», att ett streck var funnet vid Nyhyttan, »som fogden vet besked om», för hvars undersökande konungen begärde att de ville »hjelpa hvar man ett dagsverke till att rymma undan jorden och bränna, att man kunde se huru det ville ställa sig». I den »tänkesedel», som några veckor härefter utfärdades för dåvarande innehafvaren af lagmansräntan inom Vermland Hans Eriksson (Ulfsparre) till Broxvik, tillika ståthållare på Kalmar slott, och ståthållaren Bo Ribbing, med uppdrag att ytterligare »förhandla» med bergsmännen om byggande af hammarsmedjor och om byteshandel med spanmål och osmundsjern, finnes det funna strecket vid Nyhyttan icke omtaladt, men deremot kan inhemtas, att hvarje bergsman skulle erhålla lindring i skyldigheten att årligen köra 8 lass malm från Persberget till masugnarna vid Kroppa, på det sätt, att bergsmännen skulle slippa med 4 lass malmkörsel och i stället för de andra 4 lassen köra fram en stock »på den plats marknaden nu skall stå» och dit kyrkan skulle flyttas. Härigenom bestämdes således läget för den blifvande nya staden Filipstad på förhand, och att döma af »tänkesedelns» ordalydelse hade bergsmännen sjelfva ansett denna plats lämplig, då de hos konungen begärt att marknadsplatsen »skulle