561 Samma ting »begärde Olof Eskilsson i Bregården af nämden ett vittnesbörd om den jord till hans gård af Kyrkotorpet lagd är, huru stor hon är och hvad hon duger till; då berättade nämden att hvad till Bregården af samma torp lagdt är, kan det högsta vara en half tynne land och blifva allenast brukadt till en kalfhage. De andra egorne (som) till torpet hafva legat, äro annorstädes lagda, och efter hela skatten af torpet hafver gått, som är ett pund smör, är allena på Bregården förd, beviljades Olof Eskilsson här uppå ett vittnesbörd af rätten». Angående detta Kyrkotorp är i 1624 års jordebok antecknadt att det »är öde, kan för ringa egor skull intet blifva besutet, utan gifs derföre i gräsgäld 1 l:℔ smör»; men i 1625 och följande årens jordeböcker upptages Kyrkotorp till 1/4 hemman, ehuru Ö* vanligen låg öde, intill dess detsamma 1713 förmedlades till 1/8 mantal. Vid 1631 års förenämda ting »kom ock för rätten Olof i Aggerud och begärde, att efter han är en gammal och utlefvad man, och icke längre förmår stå hemman före, han måtte då i sin stad få insätta sin son Peder Olofsson för hemmanet, hvilket, efter nämden visste hans ålderdom och svaghet, såsom ock var ögonskenligt, blef honom det för rätta beviljadt». Denne Olof är samme Olof skräddare, som blifvit nämd vid ett par föregående tillfällen 1. Under en följd af år hade han tjenstgjort som länsman inom socknen, dock utan fullmakt, så att han i verkligheten kan anses såsom den förste länsmannen inom Karlskoga. Vid sistberörda ting förekom äfven att »dominus Jacobus, körkoherden uti Karlskoga, steg upp och kärade till Jöns på Knapet (Knapped) och Gunnar i Videbäck och flere, som hafva bygdt qvarn vid Knappeforsen, att de hafva bygdt olagligen och igenstängt konungsådran och afvändt fiskevatten af forno, der till de svarade att nöden dref dem der till, att de annorlunda icke bygga kunde än öfver hela elfven; derföre pålades att nämden drager dit och ransakar hvad der om sant är och näste tinget det berättar, efter det 33 kap. i Byggn. B.» Vid nästföljande ting återfinnes icke detta ärende i domboken, men nära 3 år härefter, vid ting 26 Mars 1634, innehåller domboken härom följande: »Emedan som den olaga qvarndam vid Knapfors tillförene för rätta är vorden afsagd och afdömd att uppkastas, och sådant ännu intet är efterkommet; derföre vardt nu afsagdt, att der samma dam innan fjorton dagar näst före midsommar icke är uppkastad, och konungsådran alldeles fri, ren och obehindrad, då skola alla de, som deruppå bygt hafva, vara förfallne, hvardera till sine 40 mark, när derom blifver synat och ransakat.» Af domens ordalydelse synes alltså framgå att ett eller flera tingsprotokoll saknas för den mellanvarande tiden. I frågan om urminnes häfd förekom vid tinget 24 September 1632 följande tvistemål, som i domboken återgifves sålunda: »Kom för rätten Olof Eskilsson i Bregården och klandrade till Anders och Måns i Bregårdstorp om en äng Torpestorängen benämd 2, föregifvandes att hans sal. fader Eskil skulle hafva i sin lifstid undt och upplåtit dem i Bregårdstorp samma äng med lof och minne att bruka; men nu ville de i 1 Jfr sid. 444 här ofvan. 2 Längre ned i samma protokoll kallas den Stortorpängen. Noraskogs arkiv. II. 36