579 henne, efter som alltid för detta varit hafver, hvilka torparena i Åsbergsviketorp, Linnebäck och Mon ej någonsin måge igentäppa». Vidare beslöts, »att nämden skall syna om något torp kan upptagas östan med Immeelf till fjerdingshemman utan någons skada, och hvar det så ske kan, må med detsamma tilldelas nybyggaren Peder Påvelsson så mycket han får intaga. Item om något torp kan likaså upptagas på Åsbergsvike egor, som Lars Matsson efterstår». »Afsades, att der någon här efter af motvilja tager upp det, som Dan Bondesson i Backa lägger för sin åker, och gör sig der öfver väg till kyrkan, må Dan taga af honom vidermäle och dragan för rätta, att få der straff före. Eljest skall ingen förvägrat vara, att gå öfver Backa egor nordan med husen och renen uppåt emellan åkrarna.» »Anno 1649 den 3 Februari vardt rätt laga ting hållet med allmogen af Karlskoga socken uti Dufvedalen; närvarandes länsmannen ärlig och beskedlig Oluf Joensson i Skråmen, och de tolf edsvorne socknens nämdemän.» Detta är så till vida märkligt, som länsmannen för första gången nämnes såsom närvarande vid tinget, då regeln eljest var att befallningsmannen alltid skulle vara tillstädes. »Stod h. Cecilia Nilsdotter i Labbesand i Karlskoga socken för rätten, och (med) en god vilje lofvade sin soneqvinna, Anna Larsdotter, att hon o(be)hindradt skulle få med sine barn bruka en treding der i gården, fast sonen Anders Pedersson, hennes Annas man, var med en kona, Kirstin Nilsdotter be:d, bortlupen åt Norge; och det fördenskull efter hon Cecilia hade löst igen gården allena, och rådde så disponera om honom, såsom hon ville.» »Näst kommo för rätten store Joen Olufsson i Rosensjö i Karlskoga socken och enkan ibidem, h. Sigrid Sonesdotter, och först uppviste ett hans furstl. nådes, Pfaltzgrefvens, högborne Casimirs samt de välborne herrar riks- och kammarråds bref, daterat Stockholm d. 28 Juni år 1631, lydandes, att såsom sal. hos Gud och högl. i åminnelse, konung Gustaf Ådolf, hade uti April år 1629 gifvit bokhållarne i landsorterne fullmakt, att försälja kronohemman under skattemanna börd och rättighet, der med hvar, som dem köpte, måtte sig försäkrat hålla, gårdarne häfda, bygga, och everldeligen behålla för afgående ränta och utlagor; alltså emedan Joen Olufsson hafver inlevererat uti Kongl. Maj:ts räntekammar 45 rdr för ofvanbe:te Rosensjö, ett halft kronohemman: derföre inrymmes och tillegnas honom, hans hustru och bägges arfvingar, samma gård Rosensjö, att odrifven bruka och everldeligen behålla, med alla de vilkor och lägenheter, som der till lyda, med rätta ligga böra och lagligen tillvinnas kunna, så ock dermed göra och låta, alldeles som lag säger och skattemannarättighet medgifver, men sedvanlige räntan blifver kronan förbehållen, och detta allt på Kongl. Maj:ts nådige ratifikation och med lika vilkor, som andre, af Kongl. Maj:t gårdar, under skattemanna börd, köpt hafva. Sedan bekände åter:de store Joen Olufsson och Sigrid Sonesdotter, att ändock samme bref lydde allenast på Joen Olufsson, såsom skulle han allena hafva löst gården Rosensjö, likväl var det icke så, utan be:te store Joen Olufsson och hennes, enkans, man, lille Joen Olufsson, hade köpt honom båda ihop och utgifvit lika mycket, att de skulle ega, såsom de ock egde honom, halfparten hvar. Så alldenstund be:de gård Rosensjö hafver sedan på tre ting varit lagligen uppbuden, och efter Sveriges beskrefne lands-