619 mande hytta, hammar eller hemman till men, skada och hinder är och vara kan, utan hända kan någorledes hans egen skattegård Valåsen, det han sjelf gerna lider; begärandes derhos, att socknens nämdemän, som nogsamt visste huru med samma hammarställe och byggning förevetter, ville meddela honom sitt bevis derom under socknens insegel, förmedelst hvilket han sedan uti det höglofl. kongl. Bergsembetet må, efter som vederbör, derå söka och vinna dess nödvändige privilegium och frihet. Så emedan nämdemännerne ej visste skäl till, att honom Gerdt Ysing denne hans begäran neka och vägra, derföre vittnade och betygade de samt- och synnerligen för sanning, att der be:te Gerdt Ysing hade nu tagit sig före att bygga, var temmeligit godt hammarställe, och icke kunde den byggning skada något främmande verk eller hemman, antingen i åker eller äng, utan hans eget skattehemman Valåsen, det han sjelf tål och lider, och beviljade att detta skulle honom så, i pennan fattadt, med socknens insegel verificeras och meddelas.» Med anledning häraf utfärdades 12 November 1649 Bergskollegii privilegium för Gerdt Ysing att vid Valåsen inrätta en knippkammare, »att slå knippjern och allehanda slags plåtar». Å samma ting beviljades äfven »oftabe:te Gerdt Ysing att vända vintervägen ifrån sina kolebottnar vid Agnsjön på Valåse egor ett litet stycke söder om, alldenstund nämden vittnade honom kunna der göras ju så gen och god, som der han nu ligger; och det efter det 2 kap. Byggn. B. L. L.» Å tinget 7 Februari 1651 »förekom Gerdt Ysing uti Örebro och uppviste en saluskrift, gifven af sal. Sven Andersson i Elgsimmen i Karlskoga socken den 31 Januari år 1650 uunder hans samt nämdemännerne Nils Olufssons och Mats Jordanssons i Bryttiegården, så ock Per Nilssons i Immetorp, såsom vittnen, namn och bomärken, hvilken lydde, huruledes han Sven Andersson hade till köps uppdragit och försålt be:te Gerdt Ysing sin häfderätt, som han förmedelst, saligst hos Gud och höglofligst i åminnelse, konung Karls bref af den 11 Febr. år 1596 hade, att odrifven besitta berörde Elgsimmen, (1/4) kronohemman för afgående skatt, och det för tio skeppund tackjern, som han skyldig var för reda penningar, samt ett tröjekläde och kjortletyg af vallmar, som Gerdt Ysing skulle gifva hans hustru, enär de vordo hemmanet afträdande. Berättade ock derhos sig hafva efter Sven Anderssons död af varkunsamhet gifvit enkan en half span korn och igenlöst åt henne af Peter Flygges arfvingar tre kor med 44 daler kpmt, så ock betalt för henne till kronones befallningsman 6 mark smt saköre, som hon skyldig var, beropandes sig om allt detta på närvarande vittnen och begärandes derpå häradsbevis. Så emedan befallningsmannen samt nämdemännerne, som här ofvanföre stå nämde, in för sittande rätten muntligen vittnade och betygade detta alltsammans vara sant; ty beviljades bpom Gerdt Ysing detta till vittnesbörd och bevis under socknens insegel». De här ofvan omtalade 3:ne korna spökade ånyo vid ett följande ting 1 Mars 1652: 7 »Då kom för rätten väl:d Gerdt Ysing uti Örebro och besvärade sig öfver arrendatoren förståndig Georgen Camitz vid Björkeborn, att han hade tagit af Marit Andersdotter i Elgebrickan henne oviljandes 3 stycken kor för det hon kunde vara honom skyldig, oaktadt att de kommo honom Ysing till och voro allenast levererade henne h:o Marit med de förord, att hon skulle