620 hafva och nyttja dem uti sin lifstid, men efter hennes död skulle tvänne levereras honom igen, och den tredje skulle hennes son behålla. Men blefvo der om in för rätten sålunda föriikte, att Camitz skall behålla dem så länge h:o Marit lefver, men efter hennes död leverera dem Ysing igen, hvar de eljest emellertid ej blifva sotdöde.» A nästföljande ting, 25 och 26 Augusti 1652, »vittnade underlagmannen Matthias Pleningius, bergmästaren väl:d Sten Andersson, bergsfogden välförståndig Knut Larsson och samtlige nämden, att de d. 23 Augusti nästförledne voro efter h. n. välb. h:r landshöfdingens befallning och hans fångne order ifrån det kongl. Bergskollegio 1 tillhopa på en syn till att dela af någon skog till välförståndig Gerdt Ysings i Örebro hamrar vid Valåsen, och hans andel uti hyttan Sibbebo i Karlskoga socken. Och funno efter hållen ransakning om skogen, huru med honom var beskaffadt och bevändt, skäligit, det be:te Gerdt Ysing skulle först hafva till bägge sina hamrar vid Valåsen samt sjelfve hemmanen Valåsen och Immetorpet, hvad som betarfvas till att uppehålla deras bruk med af nästligggnde allmänning, hvad inom efterskrefne rå slutes och fattas, nämliga: örst den grimmade tallen söder vid sjön Mykern emellan Valåsen och Bricketorp; sedan stenrået der östan före; sedan andre stenrået der sönnan före, som nämden hade för detta satt emellan allmänningen och Bricketorp samt Labbesands och Österviks enskilte skogsegor; sedan Dalsbackarna der sönnan före; sedan vägen öster åt, som kallas Gångan; sedan sjön Lysningen der östan före; sedan Emtebäcken der östan före; sedan nordare Gräsemten der östan före; sedan södre Våtsjön der nordan före; sedan hålldammen vid lille Våtsjön der nordan före; sedan allmänningsvägen der vestan före; sedan Högbron; sedan Björnsten der nordan före och vestan med Abborrkärn; sedan Stormossen der nordan före; sedan Immeberget der vestan före; sedan elfven Imman der vestan före; sedan Svartelfven der sönnan före; sedan Svartelfven ut åt i Mykern; och så sjelfva Mykern till den grimmade tallen der söder; dock med de förord, att fiskevattnet å samma allmänning blifva dem förbehållet, som det för detta uppröjt och häfdat hafver, och klockaren samt Per i Våtsjötorp njuta derpå sina gamla ängar, jemväl ock kyrkan med Bricketorp, Labbesand och Östervik få taga derå sitt nödtorftige timmer. Sedan, efter Gerdt Ysing hade i Sibbebohyttan 5/16, Anders i Sibbebo å skatte, samt Anders och Hans i Utterbäck å krono 4/16, Per i Linåsen (Lindås) å skatte 2/16, Jöns i Råhultet å krono 1/16, enkan i Hult (Österhult) å krono 2/16 och Påvel i Abborrkärn å krono 2/16, så syntes dem likast, att all den skog, som låg omkring hyttan och förbe:te gårdar å bägge sidor om elfven, deltes i sexton parter, vestan till i nio, der af Anders i Sibbebo samt Anders och Hans i Utterbäck skulle hafva fyra, Per i Linåsen två, Gerdt Ysing två och Jöns i Råhultet en, och östan till i sju, der Gerdt Ysing skulle hafva tre, enkan i Hult två och Påvel i Abborrkärn två; men somlige af intressenterne i hyttan begärde. att dem måtte efterlåtas med någre gode män pröfva hvad skog der är, och försöka om de icke genom deras 1 Bergskollegium hade i skrifvelse 11 November 1650 till landshöfdingen Krister Bonde gifvit honom befallning, »att tilldela Gerdt Ysings hammarbruk någon skog af kronones allmänning».