621 mäklande kunde sedan annorledes förlikas, hvilket blef dem beviljadt, med så skäl, att de skulle sedan se sig der om för rätten igen å nästa ting, och antingen låta förnimma det och huru de äro förlikta, eller afhemta hans ändtlige förklaring.» Åå följande ting 7 Maj 1653 »afsades, att efter Klingerhult, som är beläget på den skog, som efter Bergskollegii bref är i höstas vorden tillvittraa Hans Mönichs 1 i Örebro hammar vid Valåsen, kan icke göras till fjerdingshemman, för mangel af dugeligit lände, och eljest hafver ingen synt åboen der sammastädes lagligen ned, när han först satte sig derpå: ty skall det efter skogsordningen utrifvas, fast dess egande hafver skattat derföre tu öre; dock honom förbehållet, att om han kan tala så väl med be:te Mönich, att han får sitta der och kola åt honom, så skall det stå honom fritt att söka; men hvar det icke kan ske, skall han fara der af sedan han hafver fått betalning för sitt der nedlagda arbete och omkostnad.» »I lika måtto utdömdes det torpet 2, som Nils Påvelsson på Fallet hafver upptagit och är beläget på ofvanbe:te Mönichs tillvittrade skog, efter det icke kan göras till fjerdingshemman eller derföre skattläggas för dess ringa utrymme; men i fall han kan förmå med Mönichen det han får bo der på, fast grunden hörer ej honom till, det må han ackordera med honom sjelf om. Hvar icke, så skall han hafva rätt för sitt arvode och sedan flytta der af, och då skall han få sätta sig på allmänningen östan för Långsjömossen, efter nämden vittnade sig hafva besett det stället och att der kan göras bergsmanshemman, det be:te Nils Påvelsson kan blifva behållen med, efter han ock brukar hyttedel.» Vidare »kommo för rätten Gerdt Ysing i Örebro, Anders Andersson i Sibberbpo och Anders Andersson i Utterbäck, och gåfvo tillkänna, att oansedt på synen senast, som gicks dem emellan och vittnades om på förra tinget, blef så beslutet, att skogen skulle delas emellan deras bruk, likväl äro de nu uti nämdemännen Håkan Anderssons i Strömtorp och Mats Jordanssons i Bryttiegården och uti Lars Perssons för Gerdt Ysing närvaro, sålunda blifvit förlikte, att Gerdt Ysing skulle hafva till 2 5/16» som han hafver i Sibberbo hytta all den skog, som är inom efterskrefne råmärken, nämliga af Anders Anderssons i Sibberbo skogsaln vester ifrån hyttan till en tall som blekades, sedan ände norr till vägen som löper till Råhultet ifrån Sibberbo, sedan vägen ut åt upp till stenrået, och ifrån det öster ut till sjön Elgsimmen, der vägen går närmast vid sjön, och så sjön ut åt till elfven Imman, och så elfven ut åt till hyttan Sibberbo. Sedan af Anders Anderssons och Hans Larssons i Utterbäck skogsaln sönnan elfven Imman, ifrån hyttan ände söder och vestan med Anderses kolebotten och midt i drågan, som löper söder i Stormossen, sedan Stormossen öster åt i Foglesjön och så nord i Foglesjösundet, der det smalast är, sedan vester der ifrån till en stor asp vid elfven Imman straxt vid hyttan; 1 Hans Meinich, såsom namnet vanligen skrifves, var äfven borgare och handlande i Örebro. Om han verkligen var egare till Valåse bruk, så torde denna eganderätt endast varit tillfällig eller öfvergående. Meinich var deremot en tid egare af Villingsberg och samtidigt äfven meddelegare i Garphytte silfverbruk (jfr Noraskogs arkiv I: 203). 2 Månne det nuvarande bergstorpet Elgsimstorp?