14 en lös vara, hvilken efter handelskonjunkturernas vexlande vågsvall köpes och säljes, går ur hand och i hand; i samma mån som slägtjorden med sin i alla skiften sällan svikande förmåga att gifva en afkastning, som är tillräcklig för de oundgängliga lefnadsbehofven, icke längre är bonden eller bergsmannen kärare än de lösa, i penningar och papper liggande kapital, som i oroliga tider eller genom vinningslystna spekulationer så lätt kunna förgås; och i samma mån egandet af fast egendom endast är bygdt på en mer eller mindre betydande skuldsättning, hvarigenom den s. k. egaren i verkligheten nedsjunker till endast ett legohjon under sina fordringsegare; i samma mån rubbas ock sjelfva den grundval, på hvilken den fastighetsegande klassen kan bygga sin makt, i fall det för fosterlandet skulle vara önskvärdt, att denna makt skall väga så pass tungt gent emot andra folkklassers, som nu är fallet. Ty ett bondestånd, som, i äflan efter ögonblickets skenbara vinning, stäfler sig sjelft i beroende af penning- och pappersmarknadens alla kriser, må icke jemföra sig med den urgamla odalmannaskara, som, »ingens slaf och ingens herre vorden», ensam herskade i landet.» De omnämda anteckningarna erbjuda en mängd både lärorika och roande kulturbilder. Sålunda finner man ett motstycke till en nyligen ventilerad riksdagsfråga i en uppgift om huru bergslagen år 1639 ville »supplicera att ingen främmande eller Stockholmsbo må sig tillhandla några hemman, masugnar, hytte- eller grufdelar i bergslagen, slåendes under sig hemmanens skogar och dem utöda». Vidare sådana personalbilder som om »domare-Pelle», som bland annat fick hvar enda bonde på Nora torg att torka sig om näsan och narrade alla Kilsbönder att stjelpa af sina vedlass i prostgården, trots prostens protester, om den enkle »rike Nils Nilsson», som blef af sin förvaltares hustru tagen för tiggare och visad ned i drängstugan, om dennes son Nils Nilsson d. y., som fick häradsrätts intyg på att han visat »fallenhet för god hushållning» oaktadt han »flera år vistats vid k. akademien i Upsala», om »Lille Per Olsson», om F. A. Vassrin, som blef en af staden S:t Pauls grundläggare, och många flera. En serie »tidsbilder från 1591» erbjuder, under formen af nakna framställningar om skatteafkortningar, en gripande tafla af nöd och fattigdom på den tiden. Häftet, som dessutom innehåller en del märkliga utdrag ur fastebref, synebref o. s. v., afslutas med en skildring af »Sista bergstinget i Nora» (1851) och biografier öfver rättens ledamöter. I genealogiskt hänseende innehåller häftet utom en massa andra biografiska anteckningar, den Gellnerska ättelängden, en stamtafla öfver Ringshytteslägten, ett slägtregister öfver några af Karl Nilssons till Gyttorp afkomlingar m. m. Vi ha här blott närmelsevis kunnat antyda innehållet af detta häfte, som värdigt ansluter sig till föregående delar af utgifvarens omfattande arkivstudier.