140 det lilla samhället. Men i fråga särskildt om statsunderstöd gick man i forna dagar till väga på ett helt annat sätt än nu för tiden. Man saknade då snart sagdt alla beqvämligheter när det gälde penningetransaktioner. Inga banker, ännu mindre några banksedlar funnos att tillgå, som kunde underlätta rörelsen. Man bör icke glömma detta, då man läser om gamla tiders ekonomiska förhållanden. Då staden erhöll sina första privilegier, var äfven föreskrifvet att invånarne skulle erhålla »frihet för den kolskatt, som de för detta äro vane att utgifva», men i stället borde borgerskapet »nu strax erlägga och ute en kontribution», hvars storlek skulle bestämmas af landshöfdingen. etta skedde genom en skrifvelse till landsbokhållaren, motsvarande nutidens landskamererare, af denna lydelse: »Gode vän Jon Gunnarsson. I velen låta uppfordra städernas kontribution i mitt landshöfdingedöme, som är af Filipstad 126 daler, af Nora 250 daler och af Linde 150 daler; hvilket I med första varden efterkommandes. Datum Örebro den 15 Februari år 1644. Carl Bonde.» Såsom en följd häraf afkortades i räkenskaperna för 1644 och allt framgent för Lindes stad följande gamla skatt: 1 skeppund stångjern ........... 8 daler, 1161/3 stigar årliga kol ............ 116 1/3 » af 63 kyrkobordsmän 42 stigar gärdekol 42 » 1661/3 daler. Stadens kontribution blef sålunda bestämd till ett något lägre belopp än den förutvarande årliga skatten. Staden var således föga hulpen med denna eftergift, då kontributionen, som var anordnad till sjöförsvarets behof, bestämdes till nära nog samma belopp. Emellertid inträffade eldsvådan, och det uppskof med kontributionens erläggande, som däraf blef en nödvändig följd, föranledde slutligen att densamma visserligen icke blef efterskänkt, men väl skulle få användas till stadens eget behof. Den härom meddelade skrifvelsen, som i original är vidfogad Nora läns afkortnings- eller verifikationsbok för 1644, Iyder bokstafligen sålunda: »Gode wen Jonn Gunnarson. Effter såsom eder well kunigt ähr ehuru Lindesåss 1644 aff denn stora wådelden mest(e) delen wpbran, Hwarföre befriess för 1644 årss contribution hwilken af eder till derass stadz reformation, Hwarföre befaller iagh Eder att i dem alldeless omolesterade blifua låte. Befaller eder Gudh Alzmechtigh aff Ekebergh den 25 Martij 1645. Carl Bonde.» I stadsprivilegiernas elfte punkt uppräknas äfven vissa förmåner, som staden skulle åtnjuta under E s. k. frihetsåren, hvilkas antal voro bestämda till sex. Då säker grund för beräknandet af dessa förmåner icke återfunnits, kan något yttrande därom icke heller gifvas. Att de svårligen kunde blifva tillräckliga för därmed åsyftadt ändamål, torde vara så mycket säkrare, som staden eljest måhända icke kommit i åtnjutande af den frihet från utgörande till statsverket af ytterligare tre års kontribution, hvarom följande i stadens gamla resolutionsbok förvarade originalbref lemnar närmare besked: 1 De spärrade orden äro öfverstrukna i originalet. Att därvid ordet till kommit med af misstag, synes vara uppenbart.