220 A:o 1688 d. 2 Augusti hölls extra ordinarie rådstuga. Närvarandes borgmästaren välbet:de Lars Krög och rådm:n Henrik Hollen, Henrik Persson, Johan Höjer, Anders Lindh, Gudmund Bengtsson. S. d. Företogs och noga ransakades huruledes mordbrännaren Petter-Velamsson, för detta rådman här i staden, är vorden igenfunnen på mordbrandsplatsen, och att han samma grofva och ohörlige gerning gjort, behöfves icke nu sådant upprepa, emedan därom förr ransakat och af åhörde vittnen bevist är, det han Velamsson sjelfviljandes tändt elden på gården, utan allenast nu detta, att han i förleden måndag, klockan pass tu efter middagen, af en liten tiggegosse och en borgares, David Matssons, son letade och grofvo i askan, blefvo de varse, först en värja, och sedan ett knifblad, löpandes då Davids gosse till sin fader och sådant kungjorde; vid de litet mer sökte, funno de hufvudet bredevid, under takjorden i köket, jemte skorstenen åt köksdörren till stuggan liggande, samt armarnas ben med bröstbenen och sidorefven, den öfriga kroppen ligger tjock jord uppå. som ingen röra vill(1); alltså kunde rätten icke annat döma, utan hvad som af hans lekamen igenfinnes, bör efter 9 kap. Högm. b. St.l. handteras; hvilket lemnades till högvälb:ne h:r landshöfdingens eller ock höglofl. kongl. Hofrättens vidare godtfinnande. A:o 1688 d. 6 Augusti hölls allmän rådstuga. Närvarandes borgmästaren välbet:de Lars Krög och rådm:n Henrik Hollen, Henrik Persson, Johan Höjer, Anders Lindh, Gudmund Bengtsson. S. d. Tillfråagade hr borgmästaren på rättens vägnar alla dem, som branden öfvergångit, om de hafva Petter Velamssons hustru och son Alexander Velamsson misstänkte, som skolat de vetat af mordbränneriet. Olof Malm sade vid sin själs salighet att de visste det han haft uti sinnet att tända elden på gården, i anledning däraf, som förr vittnadt är, och att Velamsson fört sin hustru ut igenom porten, sedan ock att sonen kört in hö natten tillförene [:som till hr kamereraren värderadt var:] åt sin fader. Säjandes ock Malm, att innan som sonen Alexander Velamsson vid pass för tvänne år sedan var brudgumme, och fadren köpt af honom 50 skepp. tackjern, tog sonen emot 6 skepp., dem han försålde till sal. Peder Larssons enka, och 10 skepp sålde han däraf till sin egen fader, det öfriga hafver fadern uttagit sjelt; præsumerandes ity, att han orsak varit till sin faders undergång och ruin. Per Larssons enka hustru Elisabet Stensdotter uppkallades, säjandes sig så väl icke kunna minnas om så är eller ej. Och hvad som berättas vara inlagdt hos Johan Ersson, sade hans hus ru, att i höstas sattes in hos dem en kista, som sonen Alexander och dottern Lisken straxt efter uttagit, varandes linkläder och deras gångkläder uti henne, och efter hindersmessan sattes åter dit en kista, klädd med läder, som vid branden utkom, och ingen vet hvem henne tagit, emedan de voro i Arboga marknan; varandes ännu hos dem en nattkjortel, en killing-skinnsfäll, ett par böxor och rock samt fäårskinnsfäll, en kappa gammal och väskor. »A:o 1688 d. 15 Augusti hölls allmän rådstuga. Närvarandes borgmästaren välbet:de Lars Krög och rådm:n Henrik Hollen, Henrik Persson, Johan Höjer, Anders Lindh, Gudmund Bengtsson och Erik Blank. S. d. Upplästes h:s exell:s högvälborne hr baron och landshöfdingens bref af d. 7 Aug. sistledne, lydandes, att hr kamereraren Hildebrands full-