321 Häraf får man således veta att fadern Bengt Jonsson varit bördig från Vestergötland och att sonen Nils tidigt nog blifvit hemmansägare i Elfstorp. ÄAf tingsprotokollen kan vidare inhemtas, att Nils i yngre åren »varit ute i fiendeland», som väl får anses betyda att han någon tid varit anstäld i krigstjenst, samt att han därefter af landshöfdingen 19 Juni 1661 blifvit förordnad till landsgevaldiger inom Nora och Lindes fögderi. Hans fullmakt i sådant hänseende blef nämligen kungjord vid Noraskogs häradsting 16 Juni 1662 »med förmaning till samtl. allmogen att rätta sig därefter». Ifrågavarande tjenst synes ha varit närmast likstäld med en länsmansbefattning, med den skillnad att tjenstgöringsområdet var vida större än i senare tider. Länsmän i detta ords nuvarande betydelse omtalas nämligen i dessa bygder icke förr än vid början af 1700-talet, hvilket åter torde bero därpå, att i vissa fall bergsfogdarna och isynnerhet kronans befallningsmän äfven tjenstgjorde som allmänna åklagare vid häradstingen. Emellertid hade Nils Bengtsson återkommit till födelsebygden, där han snart gjorde sig fördelaktigt känd både som enskild person och i sina olika embetsmannabefattningar. Till närmare belysning af så väl det ena som det andra må det tillåtas, att ur domböckerna meddela några utdrag, jemväl egnade att närmare belysa seder och bruk vid åtskilliga tillfällen under den mer än 30-åriga tjenstetid, som Nils Bengtsson lefde och verkade, hufvudsakligast inom Noraskogs bergslag. Till en början må anföras behandlingen af ett väghållnings-ärende, som icke är omtaladt i förut meddelade anteckningar därom 1 och som är ganska upplysande för den praxis i sådant afseende, hvilken småningom gjorde sig gällande. Vid sistberörda häradsting, 16 Juni 1662: Kommo för rätten en del af de oskatt- så väl som skattlagde torpare och klageligen gåfvo tillkänna, hurusåsom att de blifva tvungne till att göra fulla dagsverken uppå bro- och vägerödning lika emot helgärdshemman, hvilket dem faller allt för besvärligt, hvarföre de ödmjukligen begärade här uppå någon lindring. Denna deras begäran tog rätten i betänkande och således resolverade, det efter denna dag skola tvänne torpare göra ett dagsverke emot hvart helt hemman på bro- och vägerödning och ej ytterligare därutinnan besvärade blifva. I lika måtto blef ock allmänneligen beviljadt och samtyckt, att alla oskattlagda torpare skola också gifva uti tings- och gästningsjern årligen 2 i℔ osmundsjern. Af ett följande tingsprotokoll, för 16 Juni 1663, kan inhemtas att För det Timan Perssons hustru på Öskevik hafver vanvyrdeligen svarat landsgevallieren, då han tillsade allmogen att gå på broning, säjandes sig hvarken vilja eller skola gå därefter, borde hon billigt till sina 40 mark straffad blifva, sig och androm till dess bättre varnagel framdeles uti de saker, som kronan och dess tjenst angå; dock i anseende till hennes oförstånd och fattigdom, så väl som det att hon utlofvade bättring, straffades hon denna gången med 3 mark silfvermynt. Att Nils Bengtsson icke heller försummade sina enskilda intressen framgår af den tvist, som uppstod om delning af Elfstorpsängen (i när- 1 Jfr »Noraskogs arkiv» II: 181 o. följ. Noraskogs arkiv. fff. 21