323 Sist berättade Anders Bengtsson på Nyhyttan, på nämdens vägnar, att enär bytet var hållet och alla intressenterne om delningen ense, så att däröfver skulle fattas ett skrifteligit instrument och af intressenterne underskrifvas, så kommo befallningsmannen och Nils Knutsson till träta om bäcken; därföre vardt det alltsammans oklart och bytet icke ens underskrifvet. Denna sak tog rätten i betänkande, och alldenstund Nils Bengtsson icke befanns fullkommeligen försedder med fullmakt, skäl och dokumenter som sig vederborde, dock sade sig dem till nästa ting förskaffa vilja: dy blef ock saken därtill uppskjuten. Vid följande ting 24 Februari 1663 resolverades: Eftersåsom samtl. intressenterne uti Elfvestorp icke här till hafva kunnat sig förena om det skifte, som anno 1660 d. 31 Juli är, efter rättens bevillning af d. 5 Aug. 1652, hållet uppå Elfvestorps äng, disputerandes så nu som på senaste ting om samma skifte skall hafva laga kraft, alldenstund Nils Bengtsson, som ock nu däruti intresserar, icke då var tillstädes, icke heller samma skifte med något publico instrumento gillat och underskrifvit: Dy stånde klaganden härmed fritt att de novo låta i sommar af opartiske män samma byte besigtiga, så framt intressenterne icke eljest kunna sig med hvarandra därutinnan igenom vänlig komposition infinna. Eljest tillstod modern inför sittande rätten sig hafva uppdragit sin son Nils Bengtsson och hans broder all sin egendom emot deras fäderne, som hon af dem uti Vestergötland annammat och förnött hafver. Någon ytterligare delning af Elfstorpsängen synes icke vidare hafva ifrågakommit. Nils Bengtsson blef nämligen småningom ensam ägare till största delen däraf i sammanhang med de egendomsförvärf inom byn, som längre fram skola omtalas. Från hans åklagareverksamhet må här endast meddelas ett enda fall, rörande öfverträdelse af 1665 års myntplakat, hvaraf kan inhemtas att, jemväl under en tid då ännu intet sedelmynt efter våra begrepp existerade inom landet, myntvärdets uppehållande kunde äga sina ganska stora vanskligheter. Domboken för Noraskogs häradsting 22 Februari 1666 innehåller härom följande: Landsgevallieren Nils Bengtsson efter h:s nåde hr landshöfdingens befallning hade fram för rätten borgaren i Örebro väl:d Anders Persson Burk och på efterföljande sätt beviste honom hafva här i bergslagen öfverträdt K. M:ts mynteplakat: det hände sig att för någon tid sedan var h:s nåde högvälb:ne hr landshöfdingen Leijonhufvud, tillika med rikskammarrådet välb:de hr Henrik Falkenberg, hos gästgifvaren Ingebrekt Andersson i Grigsåsar, där ibland annan diskurs också blef taladt om myntet, och i synnerhet om riksdaler, huru den nu tages af bergsmannen, sedan mynteplakatet är utgånget; då Ingebrekt, tillspord huru högt han månde taga rdr:n, svarade: det skulle väl ske efter plakatets innehåll, att riksdalern icke skulle så stegras som han gör, men det gäller intet där hos dem, emedan han nästförlidne lögerdagen, som var den 13 Januari, måste taga af Anders Persson Burk i Örebro 4 rdr in specie för 20 daler kpmt. Detta hans tal befallte h:s nåde hr landshöfdingen tagas i akt, och han Anders Persson därföre tingföras; hvilket, såsom nu skedt är, gevallieren bad rätten låta därpå följa ett rättvist utslag.