324 Framkallades alltså Anders Persson ifrån Örebro och tillspord om det sig icke så hade i sanning som gevallieren för rätten berättat hade? Hvartill han svarade detta, sig hafva en vidlöftig handel med Ingebrekt i Grigsåsa, och såsom Ingebrekt nu vid den tiden behöfde pengar, hafver han honom på hans begäran för jern försträckt på räkning 4 specieriksdaler, men att han skulle velat stegra riksdalern högre än han i plakatet anslagen är, ville han ingalunda förstå till. Ingebrekt, ehuruväl att han icke tänkte ens det, enär han detta berättade för h:s nåde hr landshöfdingen, att därmed bringa Burken på något straff eller olycka, likväl alldenstund det var i sanning, att han af honom emot sin vilja desse 4 rdr för 20 daler kpmt eller ett skepp:d stångjern antaga måtte, kunde Ingebrekt icke neka eller med honom dölja att icke så var passerat, därpå han ock aflade sin liflige ed med hand å bok. Och såsom Anders Perssons son Petter ändå enständigt ville sin faders förseende försvara, ity att han desse pengar efter framtedd räkning ville vara allenast hafva förde till räknings, och icke något fullkomligt köp vara dem emellan slutet om 4 rdr för jernskeppundet eller 20 daler kpmt; dock likväl öfvertygades han där med, att Ingebrekt hade ock till vittnes en beskedlig man Per Larsson på Fåsjöhyttan, den på samma sätt edeligen berättade Anders Persson i Örebro med sig velat handla på 4 specierdr för jernskeppundet, men han intet velat; där om de länge trätte och, enär Burken rdrn icke för 194/2 velat utfå, Per Larsson honom Anders hotat med gevallieren, att han sådant emot plakatet göra ville. Upplästes fördenskull ofvanbe:te kongl. plakats l:sta artikel, och emedan Anders Persson i Örebro befans den hafva öfverträdt, ehuruväl att han sig därmed ock ville ursäkta, att han be:te rdr i Stockholm för 5 daler anamma skulle, sakfältes till förlust af samma 4 rdr och att böta där ofvanuppå 4 gånger så mycket till, näml. 16 specieriksdaler till Kongl. Maj:t och kronan. Genom K. M:ts plakat och förordning om myntet 7 Oktober 1665 stadgades i 1:sta art. att »ingen, eho den och är, skall understå och fördrista sig härefter att sluta och författa någon handel och kontrakt, det vare sig med vexlar, obligation eller annan köpenskap, af hvad namn det ock vara må, på annat mynt än dukater, riksdaler och vårt eget svenska silfvermynt, eller någon dukat, riksdaler och annat silfvermynt högre utgifva eller emottaga», än till de värden, som bestämdes i plakatets 2:dra art., vid den här ofvan angifna påföljden. Angående dessa värden föreskrefs i 2:dra art. att »en rätt och vigtig dukat (skulle) lösas och anammas för 100 öre silfvermynt; en riksdaler, den efter riksens skrot och korn, så ock vår mynteordning, rätt och vigtig är, för 52 öre smt, men en korsdaler och dess vederlike uti värdet för 50 öre smt; en svensk silfverdaler för 32 öre, en half silfverdaler för 16 öre och en mark för 8 öre smt». Samma år som Norman tillträdde sin bergsfogdetjenst hade han af sin förman, bergmästaren Knut Larsson, blifvit beordrad att inställa sig vid en syneförrättning angående tvistiga skogsskiften vid Born, tillhöriga hammarpatronen Jakob Leijel på Hammarby och bergsmannen Anders Hansson på Born, »till att taga kronones intresse i akt», i öfverensstämmelse med ett af Bergskollegium 23 Februari 1670 utfärdadt bref om skogeskiftens och syners förrättande af befallningsmännen i närvaro af berg-