326 tillförene d. 18 Januari och innevarande år, hafver för gemene man i socknestugan i egen person præsenterat 1673 åvrs kronones tiondelängd, hvarefter skall vara fallet 1,501 skepp:d 6 lisp:d och 19 m† tackjern, sålunda taget en obotelig skada; och såsom han är sinnader att i underdånighet söka höga öfverheten om någon upprättelse till denna sin stora tagna skada, därföre tjenstl. anhåller om rättens sannfärdiga bevis. Hvilket ärende rätten tog i öfvervägande, och alldenstund allmogen, så inom som utom rätten, visste i sanning att betyga, det ermälte bergsfogde en sådan stor skada igenom eldsvåda timad är, jemväl att han kort tillförene i socknestugan uppviste 1673 års tiondelängd af så högt qvanto, som förbemält finnes: dy kunde inte rätten honom samma bevis förvägra, utan af justitiæ befordran och sanningen till styrka, efter det 37 kap. B.B. L.L., meddelas detta. Till mera visso under betygas med mitt namn och bergslagens sekret. Huru och på hvad sätt Norman sedermera kunde vinna upprättelse för sin lidna förlust är ej närmare kändt. En antydan därom kan dock vinnas af ett annat tingsrättens protokollsutdrag för 27 Februari 1675, som härom innehåller följande: S. d. Vid samma tid och tillfälle angaf sig för rätten bergsfogden öfver detta tingslag, välb:de Nils Bengtsson Norman, tjensteligen påminnandes huru såsom något mera än för ett år sedan en häftig vådeld öfver mest all hans lösa och fasta egendom, samt de handlingar till hans embete och kronones tjenst hörde, skall gått hafva och i aska lagt, det allt bredare är tilltaget af rättens för detta d. 21 Febr. 1674 gifna bevis. Nu emedan han där igenom är råkad i stor olägenhet, för sin hustro och fattige små barn, och hafver- måst kronones tiondejern för 1673, igenom det han sökt andra goda vänner om länande och undsättning, så när som vid pass 80 skepp. tackjern, alltsammans betala, där lika visst intet vet hvem han skall hafva att fordra af, efter restlängderne så uppbrände äre; dy ser sig ingen annan utväg, än i underdånighet falla höga öfverheten till fota om tillgift på samma 80 skepp. tackjern. Och på det han desto bättre må kunna sådant göra, hafver han tjenstl. anhållit hos rätten om dess intercession och föreskrift till höga öfverheten, hvilket rätten ej sönia kunde, utan i ödmjuk underdånighet med detta hos höga öfverheten bönfaller, det välbemälte bergsfogde uti samma sitt underdåniga ansökande nådigst hörd blifver, efter som förmodligen det kan intet vara kronan till så stor afsaknad, utan honom med sin fattiga hustro och barn till en god hugnad och upprättelse emot den stora skada han tagit hafver, besynnerligen som han är en trogen och flitig tjenare i sitt embete, jemväl en rumb tid inom och utomlands gjort kronan vackra tjenster, som han ännu gör och därutinnan framhärda vill. Huruvida Norman erhöll den sålunda begärda eftergiften har utg. ej ansett nödigt efterforska. Nästan samtidigt, som eldsvådan inträffade, hade Norman genom ett k. bref 29 Januari 1674 under ett slags förläning eller arrende fått på sig upplåtet det gamla landshöfdingeresidenset — den s. k. herrgården — i Nora med därtill hörande lägenheter 1. Af denna anledning »anhöll 1 Detta kungabref, likasom alla K. M:ts skrifvelser för första qvartalet 1674, saknas i riksregistraturet.