15 Jöns Ersson 2 hästar, 5 kor, 2 kvigor, 2 svin, utsäde 2 1/2 fjerd. = 5 mark 25/8 öre. Lasse Larsson 1 häst, 5 kor, 2 får =3 mark 5 öre. Bengt Jonsson 1 häst, 2 kor, 9 getter, 1 bock = 2 mark 73/4 öre. År 1626 utgjordes denna skatt på följande sätt: Sven Larsson för 2 hästar, 10 kor, 1 kviga, 1 tjur, 1 ungnöt, 4 getter, utsäde 1/2 fjerd. = 4 daler 14 1/4 öre. Lars Olsson 2 hästar, 5 kor, 1 kviga, 1 svin =2 daler 14 öre. Jöns Eriksson 6 kor, 1 kviga, 2 svin = I1 daler 24 öre. Lars Larsson 1 häst, 4 kor, I stut, 9 getter, 2 risbitar, l svin = 2 daler 9 1/2 öre. Anders Persson 1 häst, 1 ko = 24 öre. Byns kreatursbesättning var således skäligen stor vid jemförelse med utsädesmängden, hvilken senare åter vexlade ganska betydligt, antagligen beroende på storleken af de svedjeland, som hvarje år kunde beredas. Från afröjda slotter- och ängsmarker erhölls sannolikt nödigt foder till kreaturens framfödande. Därvid tillämpades möjligen enahanda svältsystem, som ännu i våra dagar vid många bergsmanshem gör sig gällande. Jemför man 1620-talets tackjernstillverkning, landtbruk och boskapsskötsel med nutida förhållanden, måste man erkänna att våra förfäder i fråga om lifvets nödtorft och bekvämligheter nöjde sig med ofantligt mycket mindre än nutidens bergsmän, hvars klagan öfver »dåliga tider» vanligen upprepas det ena året efter det andra, äfven om konjunkturerna äro de mest gynnsamma. Detta åter beror helt enkelt därpå, att man så lätt glömmer att — »rätta munnen efter matsäcken». Den ofvan omförmälda boskapsskatten beviljades vid 1620 års riksdag till betalning af rikets gäld och försvarsverkets uppehållande. I allmänhet utgick skatten sålunda, att för en häst och en oxe erlades 1 mark eller 8 öre, för föl, sto, stut och ko 4 öre, för kviga 2 öre, för gammalt får eller get, »risbit» (årsgammal bock eller gumse) och gammalt svin 1 öre, för ungt får, get eller svin 1/2 öre, samt för hvarje tunna eller tunnlands utsäde 2 öre. »Boskapspenningarne» beviljades ånyo 1622, förhöjdes 1624 och 1627 till dubbla beloppet för kreatur, men för utsädet första gången dubbelt och andra gången tredubbelt, hvarefter 1634 så väl boskapspenningar som åkerskatten återstäldes till dess ursprungliga belopp. Genom 1642 års riksdagsbeslut förvandlades denna skatt till en penningeränta att utgå med 2 daler silfvermynt på mantalet. Boskapspenningar utgingo ända till 1869 med samma belopp som förr, eller 1 rdr riksmynt pr helt hemman, men inräknades sistnämnda år i hemmanets grundskatt, som dock efter vid 1892 års urtima riksdag beslutad afskrifning kommer att helt och hållet upphöra 1904. LVid samma tid boskapspenningarna sålunda infördes, blef hemmantalet inom våra bygder äfven närmare regleradt och bestämdt genom upprättande 1624 af ny jordebok för Nora och Lindes bergslager 1. Denna jordebok eller hemmanslängd är, i fråga om Nora bergslag, försedd med följande intyg: »Forschrefne åhrlige Mantalss Lägn bekienne wij oss samptlige nämpd ell:r Rådmän vthi Noreskoga Bergslag, hafua rätrådelig:n och grannelig:n 1 Huruledes denna jordebok tillkom, omtalas i ett domboksprotokoll 31 Aug. 1630, som finnes meddeladt i Noraskogs arkiv III: 81, 82.