34 Då emellertid Erik Nilsson uppräknas i 1624 års mantalslängd torde han äfven denna gång, likasom förut, sluppit med fängelse och dryga böter. Förut är omtaladt att kronans ränteinkomster, bruk, grufvor m. m. inom Nora och Lindes bergslager 1621 bortarrenderades 1. Af ett vidlyftigt ransakningsprotokoll från Augusti 1624 kan inhemtas huru arrendatorn Kristofer Andersson, under de båda år han för sin del innehade detta arrende, tilltrodde sig att gå till väga, särskildt inom Nora bergslag. Efter att först ha redogjort för hans orättfärdiga beteende med Pershytte grufvor, heter det i fortsättningen: Uti lika måtto hafver Kristofer Andersson handlat med lagmans bergsmäns grufva vid Bälsjöbodar, benämd Nybergsgrufvan, hvilken ock af bergsmännerne var rengjord och med våld uppbröt där 4 veckostenar2 malm mera än honom lofvadt var; sammaledes Varge-Jöns3 uppbröt där mycken malm till sitt behof, lade sten och jord efter sig på grufvebottnen; sedan med åkeföret stämde bergsmän och andre till samma malmgrufva, de där ock borttogo en stor del af bergsmännernas egen malm, som de sjelfve uppbrutit hafve, hvilket de ännu miste. Sammaledes ock illa handlat vid andra malmgrufvor; då bergsmännerne med stor bekostnad dem hafva upprensat, äro de därifrån drifne vordne; sedan hafver han brutit så länge han hafver velat, och hvad han icke hafver förmått sjelf uppbryta, hafver han ock tillåtit Varge-Töns mycken malm årligen uppbryta, jord och skarn och gråberg efter sig lagt på grufvebottnen, hvilket en stor orsak är till deras (bergsmännens) fattigdom. Samma tonart genomgår hela protokollet. Det vittnar i sin helhet om öfvergrepp, rofferier, orättvisor och en obegränsad godtycklighet från arrendatorn och hans biträden. Arrendetiden blef ock kort. Han torde icke heller hafva undgått sitt straff, ehuru närmare kännedom därom saknas 4. Med undantag af nyssberörda ransakningsprotokoll, saknas alla domböcker för Noraskogs bergslag under åren 1622—1628. Kronans räkenskaper för denna ort under samma tid äro ock skäligen innehållslösa, endast innehållande summariska redogörelser öfver redovisade arrendeinkomster. Från senare delen af 1628 blir dock förhållandet bättre. Ganska fullständiga domböcker, fastän illa medfarna genom fukt och mindre lämpligt förvaringssätt under gångna tidehvarf, lemna från och med sistnämnda tidsskede temligen rikhaltiga upplysningar om befolkningens och bygdens inre och yttre förhållanden. I många fall kunde det ju vara tillräckligt att endast referera hvad som kunnat uppletas, men detta må blifva framtiden förbehållet. Såsom en grundläggning till kommande framställningar om bergslagernas utveckling och historia lämpar sig ett troget återgifvande af nu befintliga källskrifter måhända bättre än de referat, hvilka sedermera hvarken kunna rätt förstås eller behörigen kontrolleras, emedan originalhandlingarna antingen försvunnit, som rätt ofta händer, eller varit Jfr sid. 12. Se äfven »Noraskog» III: 35. Motsvarande 240 lass. 3 Ett af Kristofer Andersson antaget biträde, för öfrigt känd som en — »flåbuse», minst lika god som som den egenmäktige arrendatorn sjelf. 4 Jfr Noraskogs arkiv I: 9, 10. 1 2