43 bränna och bryta malm, skulle gruffogden därom underrätta bergmästaren, hvilken borde vara tillstädes och om det blifvande arbetet göra »visst afsked», anteckna alla delägarnes namn och »huru stor del en hvar i roten tager». Han skulle ock tillhålla gruflaget att på bestämd tid hafva med sig all behörig redskap. Ville några delägare arbeta och bryta i grufvan längre tid än deras »rotesällar» eller kamrater, skulle sådant stå dem fritt, dock så att icke en följande »rote» eller arbetslag hindrades att bryta, när dess tur var inne. När en rote upphörde att bryta, skulle han vara förpligtad att lemna grufvan »alldeles ren efter sig», från jord, skarn eller annan orenlighet. Enär alla bergverk och grufvor ansågos vara »ett regale samt höra K. M:t och kronan till», så tilläts ingen bergsman att däri tillegna sig någon arfs- eller äganderätt, utan så länge bergsmannen flitigt vårdade sitt grufarbete och till kronan utgjorde sin tionde däraf, så var han berättigad att behålla sin grufdel, men »den blifva därifrån stött, som är en dryckesbult och finnes later och försumlig». Kronan ville dessutom hafva sig förbehållet i hvarje grufva, som icke var belägen på adelns enskilda ägor, en tredje- eller åtminstone fjerdepart till sina egna bruk, eller åt dem, som innehade bruken på »förpaktning» eller arrende. På denna andel skulle kronan eller dess arrendator deltaga i grufvans omkostnader både i byggnad och »rymning». Dessa och många andra föreskrifter angående grufbrytningen m. m. återfinnas jemväl i 1649 års k. jernbergsordning, som äfven stadgade att, »på det justitien må varda behörigen administrerad», bergmästaren skulle vara skyldig att minst en gång om året hålla ordinarie »grufveting», där alla mål och angelägenheter om grufvorna samt det därstädes anstälda »embetsfolket» o. s. v. skulle upptagas, skärskådas, ransakas, åtskiljas och afdömas. På det i samma rättegångar måtte ordentligen tillgå, skulle »bergsskrifvaren» (= bergsfogden) äfven vara tillstädes »att protokollera och renskrifva alla akter och domar, dem sedan sjelf underskrifva, och årligen en riktig och oförfalskad dombok i Bergskollegio leverera». Tack vare denna föreskrift, äro de flesta af dessa domböcker ännu förvarade för den tidrymd af 200 år, hvarunder ifrågavarande grufve- eller bergsting sedermera fortgingo . Redan från dessa gruftings första början bildade grufvorna i Stribergs- och Nybergsfälten, eller öfverhufvud taget nuvarande Ringshytte hyttelag, ett särskildt tingslag, och det har därför ansetts lämpligt att i det följande ordagrant meddela de äldsta af dessa gruftingsprotokoll, för att därmed visa dels denna tids hushållning i befrörda angelägenheter, dels ock en ringa del af de skatter i bergshistoriskt hänseende, som gömmas i våra offentliga arkiv, hvilkas framläggande för allmänheten borde snarare anses berömvärdt än tvärtom. Btokolfon meddelas med nutida stafningssätt samt med tillägg af en eller annan upplysande not, hvarigenom innehållet torde blifva fullt begripligt äfven för våra dagars bergsmän, hvars okunnighet och ringa beläsenhet i bergsbi häfder endast torde kunna jemföras med det ofta framträdande, sällan eller aldrig svigtande sjelfförtroendet och — skrytet... 1 Jfr härom »Noraskog» III: 50 o. följ. — Nor. arkiv 1: 609.