93 Efter denna förnyade uppbudsprocedur skulle man ju kunna vänta sig att fastebref blifvit utfärdadt, men därom saknas anteckning, åtminstone i de bevarade domböckerna. Möjligen har dylikt bref eller »häradsbevis» blifvit utgifvet, ehuru vederbörande domare icke ansett nödigt att anteckna detsamma i domboken. Anledning till en dylik förmodan finnes åtminstone i hvad som nedanför kommer att meddelas; men därförinnan må det tillåtas återgifva ett annat domboksutdrag från 1637 12/11 af denna lydelse: Samma dag kom för rätten Erik Olofsson på Ås och anklagade Anders Torstensson i Kopparhyttetorpet för det han hafver beskyllt hans (Eriks) hustru att hafva bortstulit ett lakan ifrån honom (Anders); hvilket Anders intet så bekände, utan sade sig draga misstankar och hän till Eriks hustru, efter samma stunden lakanet kom bort, gick Eriks hustru där fram, hvilket skedde om en odensdag; om samma dagen, när han begynte söka där efter, och kom till Erik, sade så väl hon som han, att om hon hafver det tagit, skall han väl få det igen samma timmen. När de så hade talats vid, kom lakanet igen, och som han föregaf, skall Eriks hustru hafva det igenburit, det vallebarnen skola hafva sett; hvilka, efter de intet voro tillstädes, sköts saken upp till annat ting. Då emellertid denna sak icke vidare omförmäles i domböckerna, kan tagas för gifvet att parterna träffat något slags förlikning om det högvigtiga ärendet, som förmodligen i första hand tillkommit på den i alla tider mycket vanliga — skvallervägen. Af häradsdomboken för 1654 25/8 kan inhemtas att Torsten i Koppartorp anklagar Nils i Bastenäs för det han honom kallat en tjuf, det Nils intet kan neka uti hastighet skedt, rättat sig strax och bedes för, säjer sig intet veta med honom annat än ärligt och godt; blifver alltså Nils saker för okvädinsord 3 mg. Följande dag afsade häradsrätten, »belangandes den tvist emellan Peder Larsson på Fogdehyttan och Torsten Andersson om det jordestycke som Torsten till sitt torp ingärdat, det skall nämden vidare bese och efter Torstens fastebref honom tillmäta; det öfriga lyda till Peders hemman». Tre år därefter eller vid häradstinget 1657 9/6 finner man att Per Larsson på Fogdehyttan begärade mål och trå emellan sig och sin granne Anders Torstensson; men nämden betygade sig efter hållen syn funnit dem emellan så starka skäl, härads- och lagmans gifne synebref och gjorde åtskillnad, att där på yttermera icke något skifte tillåtas kunde: dy blef ock hans begäran afslagen. Då hemmansägarens anhållan om en ny gränsreglering mellan stamhemmanet och torpet sålunda afvisades, stämde han till följande tinget 1657 10/10 torpinnehafvaren för skogsåverkan, med anledning hvaraf Blef afsagt att nämden skall syna och besigtiga Per Larssons besvär på Fogdehyttan emot Torsten Andersson i Skomakaretorp angående något olof- ligt hygge; då och efter ett gammalt synebref berörde hyttor emellan ransakas skall. Man torde kunna antaga att nämden vid detta senare tillfälle lyckats bilägga stridigheterna parterna emellan, enär man i de närmast följande 1 D. v. s. refning eller skifte.