94 domböckerna icke återfinner några anteckningar därom. Men 10 år därefter, eller vid häradstinget 1667 12/6, innehåller domboken följande, för detta afgärdahemmans tillkomst och framtida bestånd vigtiga meddelande: Eftersåsom Torsten Andersson i Kopparhyttebäcken, igenom den för någon tid sedan honom öfvergångne vådeld, hafver mist ibland den andra sin egendom, både i löst och fast, sina jorde- och fastebref, som han på det jordestycke gården var bygd uppå haft hafver, blef honom, uppå hans ödmjuke begäran, de novo meddelat rättens stadfästelse där uppå, efter nämden sannfärdeligen visste betyga sig vara uti godt och friskt minne, det ofvanbemälte Torsten Andersson uppå berörde jordestycke hafver tillförene erhåällit häradsfasta; hvilket jordestycke fadern Anders Torstensson köpt hafver af Joen Månsson på Fogdehyttan, beläget ifran ett lagmansröse öster söder ut, intill Peder Larssons skogsalnsröse, och på längden vesterut in till allmänne vägen, och sedan allt ut med allmänne vägen vester norr intill Erik Körnings skogsaln, och sedan Körnings rösegång allt intill lagmansröset igen, för 14 fat osmundsjern; och det i anseende till Sveriges lag och jordabalken 11 kap. L.L. Namnet Kopparbäcken är en förkortning af det här ofvan, redan 1639 nämda »Kopparhyttebäcken», som i sin ordning torde räkna sitt ursprung från den tid (1605—1621) Gyttorps bruk drefs för kronans egen räkning genom dess befallningsmän och »bergsföreståndare», under hvilken tidsperiod sannolikt en mindre smälthytta för kopparmalm varit anlagd vid den obetydliga bäckrännil, som, under senare tider utdikad, härstädes har sitt utlopp i sjön Vikern. Det af Anders Torstensson, skomakare till yrket, redan 1636 anlagda torpet, som någon gång äfven kallas »Skomakaretorp», blef emellertid efter vanliga frihetsår skattlagdt till en årlig »stadgeränta» af ett fat eller 20 lisp. osmundsjern. Denna skattläggning torde hafva ägt rum samtidigt, eller vid häradstinget 1645 20/12, då samtliga de s. k. Svartelfstorpen — Elfsnabben, (Sandvik,) Bäcketorp, Nytorp, Spjutvik, Staksund och Vestgöthyttefors — fingo sina stadgeräntor samt ägoområden närmare bestämda, ehuru någon anteckning om möjligen genom förbiseende, icke kommit att inflyta i domboken. Den för Kopparbäcken faststälda räntan finnes emellertid från sistnämda år redovisad i kronans jordeböcker och räkenskaper, hvilket däremot icke är förhållandet med åtskilliga af de öfriga nyskattlagda torpen, hvilka först i 1661 års jordebok finnas upptagna med sina årliga räntebelopp 2. Af här ofvan meddelade domboksutdrag, äfvensom af samtidiga mantalslängder, synes framgå att Anders Torstensson, hemmanets grundläggare, aflidit under loppet af 1657. Enligt samma längder hette hans hustru Malin. Sonen Torsten Andersson med sin hustru Marina bodde sistnämda år vid Bastnäs, men flyttade efter faderns död åter till Kopparbäcken. Att åbyggnaden härstädes nedbrunnit och att han 1667 erhöll förnyadt häradsbevis om hemmanets gränser m. m. synes af det föregående. Huru länge Torsten innehade detsamma, äfvensom angående hans efterkommande eller efterträdare därstädes, har utg. ansett onödigt och tillika fullkomligt lönlöst att närmare efterforska. Här må dock slutligen anmärkas, att ifrågavarande afgärdahemman 1/4 1 Ånyo. 2 Jfr »Vederlaget för tackjernstionden» sid. 107.