143 Vardt Bälsjöboda bergsmän med Holmshytte bergsmäns samtycke efterlåtit att ännu på Lomflyskogen få utaf de där liggande vindfall upprensa till kolved, allenast de sig ej betjena af torrakar och råskog; men förbjöds dem ingalunda med ståndskogen sig vidare befatta eller någon åverkan göra förr än landtmätaren får tid att aftaga det, som till allmänning kommer och lyda kan, vid plikt. s. d. Till hyttefogde vid Bälsjöbodar inskrefs Nils Andersson, och befalltes hyttelaget honom hörsamhet visa uti det han på hyttans vägnar hafver att påminna. På gruftinget 1695 30/7 Blef Bälsjöboda bergsmän efterlåtet att uppkola den vindskog, som är till finnandes å Lomfly skogsallmänning, efter som de intet sjelfva hafva några utvägar till skog att fortsätta sitt bergsbruk med; dock förbjöds dem därjämte strängeligen vid 40 m℔ smt plikt att kullfälla någon ståndskog, (än) mindre att tillgripa något af de till konst- och hyttevirke afkrönte stora trän. Vid gruftinget i Bleksbölstorp 1697 9/6 »lät Peder Månsson på Gamleviker anteckna det han köpt sig 1/4 del uti Stripbergsgrufvan af Peder Andersson på Bälsjöbodar», hvilket här må anföras för att visa hvarifrån Bälsjöbodakarlarne hemtade en del af sitt dåvarande malmbehof. Att de jemväl under föregående tidehvarf varit delägare i Stribergsfältet framgår för öfrigt af här ofvan meddelade gruftingsprotokoll. Det är till och med ganska sannolikt, att nämda grufdel, som Per Andersson sålunda afyttrat, motsvarades af samma 1/4 del i »Stripgrufvan», hvilken vid 1667 års grufting (sid. 63) antecknades såsom tillhörande Anders Jakobsson i Bälsjöbodar, antagligen säljarens fader. På Klacka grufting 1697 14/6 förekom bland annat: Emedan såsom det af Klacka grufvelag genom deras ombudsman Olof Hansson på Fåsjöhyttan angafs, att Bälsjöboda hyttelag skola göra en skadelig åverkan på Lomflyallmänningen, som till konst- och grufveskog af höga öfverheten är anslagen, under den prætext att de fått tillåtelse att uppkola vindskogen; allt därföre blefvo de icke allenast nu förbjudne vid 50 daler smt plikt på samma skog hädanefter göra någon den ringaste åverkan, utan ock resolverades att bergsfogden tillika med sexmännen Olof Hansson på Fåsjöhyttan och Olof Nilsson på Kåfalla skola framdeles taga i ögnesyn den åverkan, som angifves bem:te hyttelag hafva på berörda skog gjort, hvarefter rättens utslag påfölja skall. Det blef ock alla i gemen, som hvar och en isynnerhet, vid samma vite förbjudet att hädanefter göra på samma allmänning något det ringaste hygge till konst- och grufvoruas behof innan som de det först hos bergmästaren eller bergsfogden hafva angifvit, så att de vissa dagar därtill kunna förordna, utan hvilka ingen något hygge där skall göra vid ofvanberörde plikt tillgörandes, icke heller tillåtas att upprätta till allmänningen någon väg, efter som därigenom en och annan gifs tillfälle därsammastädes att åverka. Den åverkan, för hvilken Bälsjöboda bergsmän sålunda angafs, torde dock ej ha varit synnerligen farlig, enär ingenting härom förekommer yid de närmast följande gruftingen. Däremot har förbudet mot vägläggning till nämda Lomfly allmånning troget efterlefvats; ty ännu efter 200 års förlopp finnes icke farbar väg till densamma annat än om —