164 svär», som från bergslagerna ingåfvos till K. M:t vid 1693 års riksdag, men det härpå meddelade svaret borttog all tvekan härutinnan. K. M:t förklarade uttryckligen, att alla bergsmanshemman voro af krono natur, utom sådana, för hvilka kunde uppvisas k. bref därpå, att skatterätten blifvit inlöst. Härigenom förvandlades de förut sjelfägande bergsmännen i ett slag till kronoåbor, dock med rätt att sitta odrifne vid sina hemman så länge de höllo dem vid makt och riktigt erlade räntan. Den märkliga författningen härom må därför meddelas fullständig, såddan densamma finnes publicerad i de 1736 utgifna s. k. bergsordningarna, så lydande: Kongl. May:tz Resolution för Bergsmännen uti Nora, Lindes och Grythytte Soknar, angående Besitnings- och Stubrättighet. Dat. then 4. Decemb. 1693. Kongl. May:t har sig i nåder föredraga låtit thesse Bergsmäns underdånigste ansökande, at blifwa i nåder confirmerade wid theras friheter, som the af ålder nutit til goda, at the och theras efterkommande, så hädanefter som för thetta, måtte få besitta the Heman, som theras Förfäder med stort arbete af stubben uptagit, och the tid efter tid förbätrat, så at the samma Heman måtte få försälja eller förbyta, som the thet finna för sig lägligast wara, efter som the hafwa förmärkt, at Häradshöfdingen har wägrat at gifwa Fastebref på en del Heman, som thenna tiden blifwit sålde. Såsom nu Kongl. May:t sig i nåder har underrätta låtit, at the i thenne Bergslag belägne Heman äro Crono, och intet annorledes än som en besitnings eller Stubberättighet kunna anses, undantagandes the, som kunna uppwisa Kongl. Bref, at the sina Heman til Skattemanna rättighet löst hafwa; Så wil Kongl. May:t i nåder hafwa förklarat, at wäl thesse Bergsmän och theras efterkommande, så hädan efter som för thetta, wid sine Heman skola odrefne förblifwa, så länge the wäl hålla them wid makt, och af them riktigt erlägga Rentan, men intet med något tilståand at få them, som en annan skaträttighet försälja, mycket mindre at therå fasta tagas skal: Utan är någon, som Stubberättigheten wil transportera på någon annan, så tillåter Kongl. May:t sådant i nåder; Men wil at thet skal ske utan förfång af Kongl. May:tz til Hemanet hafwande rättighet, och med Landshöfdingens wetskap och minne, hos hwilken behörigen skal angifwas, när någon sådant Heman är sinnad at afstå, hwilket wederbörande hafwa at ställa sig till underdånig efterlefnad. Datum ut supra. CAROLUS. Den sålunda faststälda förändringen i fråga om bergsmanshemmans krononatur infördes från och med 1695 i jordeböcker och hemmanslängder; men då emellertid den urgamla bördesrätten fortfarande bibehölls, och förbudet mot hemmanens försäljning utom bergsmansståndet tillika ägde sin fulla tillämpning, medförde 1693 års resolution ingen annan eller svårare olägenhet för bergsmännen, än att de sedermera nödsakades genom mer eller mindre dyrbara skatteköp återvinna åt sina hemman deras gamla skattenatur. Det var först genom k. kungörelsen 1810 6/4, som bondeståndets exklusiva besittuingsrätt af bergsmanshemman upphörde, i sammanhang med andra »förändringar och jemkningar uti riksståndens innehafvande privilegier, förmåner, rättigheter och friheter». Från denna tidpunkt kan man ock säga att fast egendom af alla slag mer och mer öfvergått till en handelsvara, likasom lösegendom i allmänhet och, på sätt förut blifvit