166 lunda finner man, att, på gruftinget i Bleksbölstorp 1685 4/2, »bergmästaren (Sneckenberg) tilltalade alla masmästare och uppsättare, som tillstädes voro, att de uti deras tjenster visa sig ärliga och redliga, och sådant med sin edliga revers betygade, synnerligen så lagandes att bruket jemnt, all malm väl rostbränd och bokad (blefve) i masugnen inburen; dessutan i sitt förhållande således visade sig, att där någon af bergsmännen kunde finnas, som rätta vägen ej ville, sådant tydligen gifva fillkänna, och lofvade möjligast sin underskrifvande edliga revers efterlefva; hvarmed det nu denna gången till ett prof lemnades». Vid ett grufting, som 1678 28/1 hölls med Pershytte gruflag, »proponerade» därvid närvarande Bergskollegieombudet, assessor Joh. Utterkloa, att här som annorstädes en ålderman för samtliga masmästare borde tillsättas, »hvilket skulle gifva en stor rättelse så uti trätomål, såsom ock att den bör gifva de andra masmästarne sina rätta mästerbref, efter föregånget prof och gjordt mästerstycke; förordnades alltså till åldermän öfyer masmästarne Frans Torbjörnsson i Råskog och Hans Larsson på Grängeshyttan», af hvilka den förre till sitt verksamhetsområde torde hafva erhållit Nora och den senare Hjulsjö bergslag. Sedermera stadgades genom Bergskollegii förordning 1685 16/10, att, emedan många i bergslagerna togo stor skada i sina blåsningar därigenom, »att olärde och oförfarne drängar tillsättas öfver masugnarna att vakta och ställa, förmenandes icke behöfvas att lära det embetet af grunden förstå», masmästare skulle, på samma sätt som hammarsmederna, hålla sitt embetsskrå, med skyldighet att, »när de för masmästare blifva förklarade», erlägga 5 daler smt till »lådepenningar». Kollegiet fann »ock intet orådeligt att igenom någon ergetzlighet (erkänsla) unga och qvicka drängar blifva inciterade (eggade) masmästareembetet af grunden att lära». Med anledning Täraf »föredrog hr bergmästaren» — vid Dalkarlsbergs .grufting i Vikersgården 1686 8/2 — Bergslagen k. Bergskollegii vilja angående masmästarnes skrå och embete, hvarföre efter noga betänkande insattes här i Dalkarlshytte och Stripbergs grufvelag Johan Ersson i Bastnäs, som nu var här tillstädes, till ålderman och uppsyningsman, hvilken anbefaldes att noga iakttaga alla masmästare, som i de härunderliggande hyttor ställa och vakta vela med deras drängar, som på en särdeles lista anskrifvas skola, bergmästaren tillställas; och skola samma lärdrängar icke allenast vid bergsting i protokollet insättas, utan de skola sin lära hos sin mästare riktigt uthålla och lärobref taga, och sedan de af deras ålderman sitt prof i ställning och vaktning gjort samt 5 daler smt lådepenningar aflagt, skola de för masmästare erkännas och af bergmästaren förpassas, men icke förr, hvilket de sig nu emellertid till hörsam rättelse ställa skola. Dessa regler upprepades äfven vid Stribergstinget följande dag enligt 9§ i dess protokoll. Härjemte »anbefalltes samtl. grufvelaget, att de, sedan deras årsblåsningar voro ändade och slutna, ändtel. samt utan försummelse betäcka sina masugnar». Vid denna tid begagnades i regeln läderbälgar vid hyttorna, men redan 1656 28/11 hade Bergskollegium i bref till landshöfdingen Gustaf Soop i Nerikes och Vermlands län framhållit, att