170 gifven Nora stad d. 11 Mars 1639».1 Bergslagen »supplicerade» vidare, att, då K. M:t låtit inrätta bergsstäder till bergslagens nytta i de tider, som ingen tillförsel skedde från landet, »de ock måtte tillhållas att förskaffa någon tillförsel, så att den tillförslen, som af landet kommer, måtte allenast vara för bergslagen behållen, och bonden, efter afhandladt köp med bergsmannen på torget, få lof att föra sina varor på hyttorna hem till bergsmannen, och där taga sin betalning i jern eller andra sorter de kunde sämjas om, på det att deras (bergsmännens) hästar icke må med sådan körsel utköras, utan behållas till brukets fortsättande». I den häröfver meddelade resolutionen 1664 29/8 förklarade K. M:t sig »med nåder ansett» bergslagens anhållan och ville därföre »allvarligen hafva förbjudit det förköp, som Nora borgare och förskottskarlarne bergsmannen aftonen före torgdagen tillfoga», helst som detta förköp strede »emot ofvanbemälte hertig Karls bref och k. resol. af d. 11 Mars 1639, hvilken K. M:t härmed alldeles ville hafva förnyadt och uti sina klausuler konfirmerat». Därjemte skulle bonden äga att på torget föryttra sina varor till bergsmannen mot jern eller annat, som de bäst kunde åsämjas, efter vanlig plägsed; men däremot ägde bonden ej »att draga på hyttorna», på det han därmed skulle »undfly icke allenast det underslef, som därigenom med landsköp kunde föröfvas, utan ock all oriktighet uti vigt och mål köpare och säljare emellan». På bergslagens anhållan blef i 1664 års resolution äfven föreskrifvet, »att borgarne icke därefter skulle hafva tillstånd upphandla hela drifterna af de oxar», som passerat genom dåvarande bergstullen vid Skärmarboda »och således i bergslagen inkomna (voro), utan bergsmannen skulle stå fritt inom staden sig tillhandla slagtboskap af drifterna emot hvad varor de till betalning kunde använda». Bergsmännen tillförsäkrades jemväl rättighet att, »på frimarknaderna i Örebro, Arboga och Köping samét torgdagarna i Nora och Linde» få byta och föryttra sitt jern »uti gods med hvem som de helst kunde komma till handels med», äfvensom att vara befriade från särskild »våge- eller bergstull på det gods de till sitt husbehof uti marknaden uppköpte» och vid hemresan nödgades föra genom städerna. Vid denna tullfrihet fästes dock det förbehåll att bergsmännen »därunder intet underslef föröfvade, med försnillande af tullen, eller ock drefvo något landsköp». Ifrågavarande förmåner bekräftades yttermera genom en likartad k. resolution 1672 13/12, med det tillägg, att under förenämda tullfrihet »jemväl måtte förstås hö och halm, som de nödgas på landet uppköpa och igenom städerna hem till sitt föra». Genom »K. M:ts resolution uppå samtel. allmogens af Noraskoga bergslag besvär», dat. Upsala 1675 2/10, vid hvilken (krönings)riksdag Olof Hansson i Fåsjöhyttan var bergslagens ombud, blef bergsmännen tillåtet, att, sedan tionden till kronan först blifvit erlagd, ej allenast, enligt föregående k. resolutioner, på nyssberörda torgdagar och frimarknader förbyta, utan jemväl för penningar försälja sitt jern till hvem som helst de kunde komma till handels med, utan något intrång, hinder eller men i någon måtto». Landshöfdingen blef ock anbefald hålla hand däröfver att borgerskapet i Nora icke alltför mycket förökades, »hvarigenom bergsmannen lider stor nöd, i det att borgarne uppköpa hvad 1 Jfr sid. 37 här ofvan.